Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 45. 8 nov. 1933 - Achmed Bey: Där lärargärningen står högt i kurs. Undervisningsväsendet i Turkiet före och efter 1923. En återblick med anledning av republikens 10-åriga tillvaro - J. Wintzell: Fram för förbättrad hygien! Låt livsförrättningarna och hygienen bli skolans biologiska huvudämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turen. De får företaga utflykter, besöka
utställningar, museer, o. s. v.
Kroppsstraff är på det strängaste
förbjudet. Det påstås, att Mustafa
Kemål som pojke plågats mycket av den
aga, som han en gång erhöll. Som den
kloke man han är, inser han tydligen
faran av att slå ett barn.
Någon religionsundervisning
förekommer ej. Gtenom
historieundervisningen får barnen däremot en
överblick över de olika religionerna.
I stället finns ett ämne, som kallas
morallära. Vad man vill lära barnen är
fair play i livet, liksom man lär dem
vad detta uttryck innebär i sporten,
som därför också står mycket högt i kurs
i det moderna Turkiet. Men - man
önskar goda sportsmän - ej
kolstybbs-stjärnor! Detta säger vederbörande
uttryckligen ifrån! Det är underbart
att se vad sport och gymnastik gjort
för de turkiska kvinnorna, som med
sina nätta figurer, kortklippta hår och
glada och rosiga ansikten ej har
någonting gemensamt med de kvinnor, som
förut förde sin beslöjade existens utan
luft, utan söl och som i unga år ofta
föll offer för haremslivets hemsökelse
- tuberkulosen.
I detta sammanhang kan det kanske
vara på sin plats att nämna den lösen,
som Mustafa Kemåls parti har och som
även är det nya Turkiets: »Fred åt
hemmen, fred åt världen!»
SVENSK LÄRARTIDNING
Fram för förbättrad hygien!
Ijåt livsförrättningarna och hygienen
bli skolans biologiska
huvudämne
Av lektor J. WINTZELL
Skolans betydelse för folkhälsan
börjar iså småningom bli allmänt erkänd.
Att den ej alltid varit det har flera
orsaker. Hygienen och dess teoretiska
grundval, fysiologien, är unga
vetenskaper, vilka som förutsättning fordrat
en viss utveckling av fysiken och
kemien. Och i vårt land, där den biologiska
forskningen levat i skuggan av Linnés
stora namn, har man alltför länge varit
främmande för en nyorientering, som
tidigare skett på åtskilliga håll i
utlandet. Än i dag finns det utanför de
medicinska fakulteterna i vårt land icke
en lärostol i den biologiska
toppvetenskapen, fysiologien. Under det att
skolan insett nödvändigheten av
undervisning i fysiologi och hygien, har
universiteten lämnat frågan om de blivande
lärarnas utbildning härför olöst eller
löst på ett provisoriskt och mycket
otillfredsställande sätt. En ändring häri
inom en snar framtid är alldeles
nödvändig. Skolans biologiska huvudämne
måste bli läran om människans
livsförrättningar och hygien.
Vi kan mycket väl minska på en
del andra områden. Vidare torde
hygienen för de bredare lagren länge ha
betraktats som ett slags lyx, som finge
komma i allra sista hand och helst
förbehållas de bättre situerade. Och
läkarna, hygienens väktare ex officio,
har dels varit alltför absorberade av
det, som alltjämt länge kommer att bli
deras huvuduppgift, att bota sjuka, dels
betraktat hygienisk upplysning från
andra håll, bl. a. skolans, med
misstroende, i det de befarat, att den skulle
leda till fusk i deras eget yrke.
På sistone har en glädjande
omsvängning ägt rum på denna punkt.
Den torde bero dels på ett ökat socialt
intresse hos läkarna, dels därpå att
man alltmer kommit att betrakta
läkekonsten icke som magi utan som
till-lämpad naturvetenskap, dels slutligen
en avsevärt förbättrad lärarutbildning.
Var och en, som något känner
förhållandena numera, är övertygad om att
risken - om åen någonsin funnits -
för kvacksalveri från lärarnas sida
med förbättrad utbildning minskas i
stället för ökas.
Vad kan då läraren göra för en
förbättrad folkhygien? Han kan dels
befordra hygieniska vanor bland barnen,
vidare övervaka deras hälsotillstånd
och befordra misstänkta fall till
undersökning av läkare, dels slutligen giva
det teoretiska underlaget för hygienens
bud. Endast den sistnämnda punkten
skall här beröras. Detta teoretiska
underlag är elementen av fysiologien,
läran om livsprocesserna. Liksom den
medicinska vetenskapen bygger på
fysiologien, så bör också den elementära
folkundervisningen göra det. En nöd-
vändig förutsättning för begripandet
av skillnaden mellan hälsa och. ohälsa,
för inseendet av det motiverade i de
hygieniska buden, är kunskap om
lagarna för det normala livet, om
kroppens funktioner i friskt tillstånd. En
rent dogmatisk hygienundervisning, som
tycks ha sympatier på sina håll, är
liksom all dylik mindervärdig, leder
ej till lika pålitliga resultat som en som
ger skäl för sina påståenden. Och så
fordrar man - även ungdomen! -
i vår tid att få svar på frågan v a
r-f ö r. Det gäller m. a. o. att lägga en
fast grund för ett naturvetenskapligt
betraktelsesätt även rörande hälsa och
sjukdom. Det är den enda pålitliga
grunden för ett framgångsrikt arbete
för folkhälsans höjande. Det enda
ställe, där denna grund kan läggas är
skolan, enkannerligen folkskolan.
Det är ej min avsikt att här yrka på
en avsevärd ökning av timantalet for
ämnet biologi och hälsolära vid
seminarierna. Någon ökning skulle väl vara
välkommen men i ännu högre grad en viss
omläggning av kursen. Biologien i
allmänhet och fysiologien med hälsoläran
i synnerhet- är ämnen, som för sitt
studium fordrar vissa förkunskaper i
bl. a. fysik och kemi. Det vore
pedagogiskt riktigast att göra undan så
mycket som möjligt av dessa ämnen först,
innan biologien satte in. I varje fall
är det högeligen önskvärt, att h y g i e
n-undervisningen förlägges
till sista’året; vidare att
botaniken genomgås fore zoologien och att
det viktigaste av kemien föregår
botaniken. En konsekvens härav blir, att
biologi och hälsolära läses, i stället för
i I-III, i II-IV, helst så att botanik
och zoologi göres undan i klass II, klass
III ägnades åt fysiologi (d. v. s. åt
läran om vår kropps foster utveckling,
byggnad och förrättningar) och klass
IV åt en sammanfattande översikt av
hygienen, inkl. Skolhygienen,
som bör flyttas från pedagogiken till
att läsas i samband med den allmänna
hälsoläran.
Med de förkunskaper, som nu i flera
år i realiteten ägts av dem, som vunnit
inträde i seminariets första klass, torde
botaniken och zoologien utan svårighet
kunna genomgås i klass II med 3
veckotimmar; i klass III läses så fysiologi i
3 veckotimmar och i klass IV 2 veeko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
