Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 45. 8 nov. 1933 - Läst och återgivet - Folkskolinspektörsutnämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
Att statsrådet inte följde skolöverstyrelsen,
torde helt enkelt ha berott på att han ansett
lämpligast att ta en man direkt ’ur skolans led
och en man, som därtill känner synnerligen
väl till ’förhållandet i det distrikt, vars
inspektör han blivit. Ecklesiastikministern har
ock-rså av handlingarna (kunnat .utläsa, att hr
Dittmer placerats på ett mycket förnämligt
rum av domkapitlet, som bland annat kunde
hänvisa till hans tidigare, väl vitsordade
tjänstgöring såsom folkskolinspektör. Om vi
inte är oriktigt underrättade, har hr
Dittmer för övrigt lör några år sedan lockats
, med en inspektörsbefattning, tf as t han inte
var hågad att söka sig bort från Småland.
Och med hänsyn till hr Dittmers
kvalifikationer, vilka av J.-P. erkännes, har
ecklesiastikministern gjort ett mycket gott val, låt
vara att den utnämnde inte var uppförd i
första uppslagsrummet. Vad har man iför
rätt att kritisera denna utnämning, när hr
Engberg tagit hänsyn till skolans intressen
och behov? Hr Dittmer blir en utmärkt
folk-skolinspektör, det bestrider säkerligen inte
ens J.-P.
Den soc.-d. Länstidningen i
Östersund reagerar mot de
»ovederhäftiga beskyllningar», som högerpressen
riktat mot hr Engberg, men beklagar
samtidigt, att rektor G. A. Olsson ej
placerats i Nordsmålands västra
inspektionsområde :
»Det hade varit lyckligt om rektor Olsson
blivit ’föredragen», skriver Länstidningen.
Han är nämligen arbetslös ’genom
nedläggandet av härvarande
småskollärarinneseminarium men uppbär likafullt lön. I samma
predikament befinner sig väl ännu ytterligare
några överflödiga seminarielärare. Det är
givetvis ett allmänt intresse - och i det
aktuella fallet ett intresse för länets landsting
- att dessa lärarkrafter snarast möjligt
beredes ny sysselsättning. Ett tillfälle fanns nu
att lösa :frågan »för rektor Olssons del, men
det begagnades icke, vilket man ur den
angivna synpunkten må ha rätt att beklaga -
utan att därmed instämma i den
ovederhäf-tiga kritiken mot ecklesiastikministern.»
I Örebro Dagblad anföres:
»För den, som något känner till denna
utnämningshistoria, ligger det i öppen dag att
en ’förtjänt, kompetent och i allo väl lämpad
sökande blivit orättvist förbigången. Den
lyckligen utnämnde hr Liander är säkerligen
en mycket duglig man, därom vittnar bl. a.
de ’förtroendeuppdrag, som kommit honom till
del, men det må utan omsvep sägas ifrån, att
han icke var den till denna post mest
meriterade. Sökande till folkskolinspektörstjänsten
var nämligen även tillsyningsläraren, fil. mag.
Gustaf Leonard Jansson i Örebro, och en
jämförelse mellan dennes och den utnämndes
kvalifikationer utfaller sannerligen icke till den
förstnämndes nackdel. Härtill kommer och
detta bör icke betyda minst, att hr Jansson
var föreslagen till tjänsten ifråga av såväl
domkapitel som skolöverstyrelse.
Måhända bör, <för att saken skall få, sin
allsidiga belysning, framhållas att
domkapitlet till tjänsten uppfört i första
förslagsrummet rektorn vid småskoleseminariet i
(Hagaström, G-ezelius, i andra rummet fil. mag.
Jansson och i tredje rummet rektorn vid
småskoleseminariet i ’Östersund, Olsson. Hektor
Gezelius har emellertid sedermera utnämnts
till rektor i ,Sala, och rektor Olsson är av
domkapitlet och skolöverstyrelsen iföreslagen
till ’folkskolinspektör i Nordsmålands östra
distrikt. Ende kvarstående på förslaget var
därmed praktiskt sett, magister Jansson. Att
denne meriterade skolman under sådana
förhållanden icke blev "utnämnd måste,
lindrigast uttryckt, betecknas som ’förvånande. Hr
Jansson har nämligen bakom sig en
synnerligen väl vitsordad mångårig tjänstgöring vid
Örebro folkskolor, därtill även i chefsställning
i egenskap av .tillsyningslärare vid Olaus
Petri-skolan i Örebro. Vid flera tillfällen har
J. dessutom tjänstgjort som folkskolinspektör
samt nu senast allt sedan i våras uppehållit
den befattning, vars tillsättande i
fredagskonseljen blev avgjort. Till detta kommer hans
akademiska grad samt flera studieresor i
utlandet. »
Tidningen anmärker också på att
Östergötlands västra inspektionsområde
förra året besattes med »en outsider
utan förslagsrum, överläraren och
soc.-d. kommunalpolitikern Hedegård»,
vilket betecknas som ett utslag av
diktatoriska tendenser hos hr Engberg.
Ö r e b r o-K u r i r e n replikerar:
Vi har för vår del ingen anledning att
uttala oss i själva utnämningsifrågan. Den här i
främsta rummet förbigångne, överläraren
Jansson, är en skolman av stor (förtjänst.
Hans utnämning hade av oss hälsats med den
största tillfredsställelse. Å andra sidan är
även Lianders kvalifikationer allmänt och väl
dokumenterade. Var den verkliga
överlägsenheten är till ifinnandes kan ej avgöras på en
tidningsredaktion. Men vi har ansett oss böra
lämna ett par upplysningar till undvikande
av onödig legendbildning. Hr Liander, som
tidigare tillhört liberalerna och representerat
dem i .Kopparbergs landsting, har numera sitt
politiska hemvist hos högern. Den
nyutnämnde Ifolkskolinspektören meddelar nämligen på
vår förfrågan, att han är medlem av ortens
allmänna valmansförbund och stod som
första namn på högerns lista vid senaste
kom-munalfiullmäktigevalet i hemkommunen. Hr
L. ’framhåller vidare, att han sedan den 10
juni i år, då han inlämnade sin ansökan, icke
vare sig pr brev eller annorledes, varit i
förbindelse med hr Engberg och har således på
intet sätt sökt inverka på
ecklesiastikministerns beslut i ärendet. Nya Dagligt
Allehandas ’uppgifter är således if ulls tan digt gripna
ur luften. Det hela .måste, tillägger hr
Liander, vara ett försök att komma
ecklesiastikministern personligen till livs. Sanningen är
att det absolut icke här kan vara tal om
partibelöning.
Att hr Liander varit skolkamrat till hr
Engberg kan vara riktigt så tillvida som
båda avlagt studentexamen vid Hudiksvalls
läroverk. Men åldersskillnaden var rätt stor,
och något intimare kamratskap torde under
skoltiden ej ha ägt rum mellan de båda.
Av detta torde framgå, att insinuationerna
om parti- och kamratbelöningar bygger på
lö-san sand. Över huvud taget bör pressen ej i
hastigt mod utslunga sådana påståenden.
Svensk Lärartidning har med
anledning av denna utnämning mottagit en
skrivelse med förfrågan om riktigheten i
ett cirkulerande rykte, att statsrådet
Engberg vid ett studentmöte i
Hudiksvall i våras uppmanat hr Liander att
söka en folkskolinspektörsbefattning,
som i så fall skulle anses viken för hans
räkning. Ehuru vi på förhand var
övertygade om, att detta rykte saknade
grund, har vi på insändarens anmaning
vänt oss till folkskolinspektör M.
Liander och begärt ett uttalande.
Hr Liander bemyndigade oss att
kategoriskt avliva det ovan omnämnda
ryktet. »Vi är inte studentkamrater,
ecklesiastikministern och jag. Han avlade
sin examen två år efter mig»,
förklarade hr Liander. »Hur absurd hela denna
uppdiktade historia är, framgår bäst
därav att hr Engberg och jag aldrig
träffats på något studentmöte i
Hudiksvall.»
8 NOVEMBER
[-Folkskolinspektörsutnämningen-]
{+Folkskolinspektörs-
utnämningen+}
Som framgår av pressöversikten i
detta nummer har hrr Lianders och
Dittmers utnämning till
folkskolinspektörer vållat rabalder i
pressen. Nya Dagligt Allehanda öppnade
diskussionen med ett starkt
polemiskt och i sak föga vederhäftigt
uttalande. Tidningen ville göra
gällande, att ecklesiastikministern av
partipolitiska bevekelsegrunder utnämnt
såväl de nya folkskolinspektörerna
som tidigare hrr Hedegård och
Nylander. N. D. A:s egen framställning
syntes ffämst dikterad av
partitaktiska hänsyn och kan därför lämilas
obesvarad.
Helt annan saklig tyngd måste
tillerkännas ett redaktionellt
uttalande i Svenska Dagbladet. Under
rubriken Ministerstyre går
tidningen skarpt till rätta med ett förment
»diktatoriskt maktspråk» från hr
Engbergs sida. I de påtalade
inspektörsutnämningarna ser Sv. D. en
tendens från regeringens sida att
åsidosätta de underordnade
myndigheternas efter sakkunnig utredning
gjorda förslag. Tidningen yttrar
härom bland annat:
Ett av de mest karakteristiska dragen (hos
svenskt statsskick är just den självständiga
ställning de centrala verken intar och den
auktoritet deras ofientliga yttranden därmed
åtnjuter. Det har iblivit praxis, att k. m:t
icke annat än på mycket övertygande skäl
frångår ämbetsverkens iförslag. I frågor av
stor politisk innebörd måste denna regel
understundom brytas. Men när det gäller stats
-styrelsens löpande vardagsärenden är det
angeläget att regeln följes, icke minst därför
att ämbetsverken gentemot växlande
parlamentariska regeringar ’företräder
detaljkunskap och kontinuitet. Stabiliteten i landets
förvaltning växer sig fastare ju mera
departementen i dylika ’fall känner sig som ett (k.
m:ts kansli, vilket närmast har att verkställa.
Statsråden och deras tjänstemän i
departementen har sina stora uppgifter på ett helt
annat område.
Man kan ifrågasätta om icke denna
egenskap hos den svenska statsförvaltningen
utgör den pålitligaste grunden för vårt fria och
lagbundna statsskick. Hos oss är statsrådens
’handlingsfrihet ’författningsenligt mera
begränsad än .annorstädes, och personligt
ministerstyre existerar icke. Men om det blir
vanligt att en departementschef gång på ’gång
Efter denna bestämda dementi från
hr Liander får väl beskäftiga
ryktes-smidigare söka sig ett annat
verksamhetsfält.
1O99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
