Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 47. 22 nov. 1933 - Skoldagens anordning - Ny katolsk offensiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
anordning måste uteslutande ses ur
synpunkten av vad som för
undervisningen, barnen och hemmen är
mest lämpligt.
För det stora flertalet av
landsbygdens skolor, torde frågan om
gemensamma måltidstimmar redan
vara löst av förhållandena själva. Den
längre måltidsrasten är i allmänhet
förlagd till omkring kl. 12 och
sammanfaller med den vanliga
middagstimmen där.
Beträffande åter städer och
tättbebyggda samhällen ställer sig i
regel förhållandena ganska
annorlunda. Skolarbetet tar där sin början
vanligen l timme tidigare, alltså kl.
8. Det bör i detta sammanhang
erinras om den allmänna
förskjutningen av tiden för skoldagens
början, som under tidernas lopp
inträffat. Från att skolarbetet förr tog sin
början redan vid 6-tiden på
morgonen har denna tid så småningom
framflyttats till den nu mera allmänt
förekommande. Då frågar man sig,
är tiden kl. 8 på morgonen den
ur ovan angivna synpunkter mest
lämpliga? Någon på objektiva
grunder gjord utredning av detta
spörsmål föreligger oss veterligen icke,
men den dagliga erfarenheten i
skolan är knappast ägnad att stödja
antagandet, att skoldagens början kl.
8 skulle vara någon särskild
idealtid. Tvärtom torde det kunna
omvittnas, att barnen, särskilt de yngre
årsklasserna, i stor utsträckning
komma till skolan sömniga och
långt ifrån utvilade och därför icke
heller är lämpade för att med
friska krafter påbörja dagens
skolarbete. I ett stort antal hem råder
också det förhållandet, att barnen är
de enda av familjens medlemmar,
som börjar sin dag vid en så pass
tidig timme som kl. 8, vilket måste
framskapa ett nog så betydelsefullt
* irritationsmoment.
* Ytterligare må här också erinras
om den bestämda förskjutningen
framåt av arbetsdagens början för
de äldre på allt flera
verksamhetsområden. Man må därom hysa
vilken uppfattning som helst, men
faktum står kvar, och en återgång till
»den gamla goda tiden» i detta
hänseende torde få anses utesluten. En
ny tid skapar nya förhållanden, och
det gäller för den nya tidens
människor att inrätta sig därefter.
Denna framflyttning av arbetsdagens
början för de äldre betyder minska-
de möjligheter för barnen att inom
hemmet under tidigare kvällstimmar
få nödig rö för vila och sömn. Här
uppstår lätt ett bestämt
motsatsförhållande mellan barnens behov att
komma tidigt i säng och
föräldrarnas önskan att även under något
senare kvällstimmar få åhöra
exempelvis föredrag, musik och sång i
radio o. s. v. Detta gäller i alldeles
särskild grad, när hemmen därtill
lider av trångboddhet, vilket
ingalunda är ovanligt för stora
befolkningslager i städerna.
Konsekvensen härav synes peka
mot en framflyttning av skoldagens
början till en något senare tid än
den nu vanliga. Därvid har vi
ingalunda bortsett från de svårigheter,
som det i städerna ganska vanligt
förekommande dupliceringssystemet
medför. Men dels kan denna
anordning icke anses tillhöra den
normala anordningen av skolväsendet,
där kravet på eget klassrum måste
framstå som det enda riktiga, och
dels kommer den minskade
nativiteten att skapa ökade möjligheter för
en lättare avveckling av ett i och för
sig olämpligt system.
Spörsmålet om skoldagens
lämpliga anordning är ett ur olika
synpunkter viktigt problem, som i
alldeles särskild grad bör vara ägnad
att påkalla uppmärksamhet från
skolmyndigheternas sida. En
undersökning utan förutfattade meningar
vare sig i ena eller andra
hänseendet vore därför väl motiverad.
Ny katolsk offensiv*
Endast några månader har
förflutit, sedan ett under
uppseendeväckande former igångsatt försök att
skapa en katolsk propagandacentral
i Stockholm ömkligen misslyckades.
Man hade kunnat tro, att vårt land
åtminstone de närmaste åren skulle
förskonas från katolsk propaganda.
Ecklesiastikministerns kraftiga
uppträdande och en enig svensk opinion
borde ha övertygat vederbörande,
att det svenska folket inte är redo
att acceptera den frihetsfientliga och
intoleranta troslära, som förkunnas
från den heliga stolen i Kom. Biskop
Mullers lagrar tycks emellertid inte
lämna den svenske kyrkoherden
Kåre Skredsvik i Visby stift
någon rö.
Med anledning av Lutherjubileet
hade biskop Kundgren i cirkulär
anmodat prästerskapet i Visby stift att
söndagen den 12 innevarande
månad vid högmässan erinra om
Luther och reformationens betydelse.
Kyrkoherden i Gårda, hr Skredsvik,
som tidigare propagerat för
katolicismen, reste på söndagen till Visby,
där han bevistade en katolsk
gudstjänst, enligt en uppgift i Sv. D. den
första, som hållits i staden efter
reformationen. Gudstjänsten
förrättades av den katolske prästen
Assars-son i godtemplarlokalen, medan i
Gårda kyrka högmässan sköttes av
en kyrkvärd.
Men ej nog härmed. Påföljande
tisdag hölls kl. 9 f. m. en katolsk
mässa i Gårda kyrka. Till denna
hade även inbjudits socknens
lärarinna, fröken Barkander, att med
sina skolbarn deltaga i denna
katolska gudstjänst. Om den i en svensk
statskyrka unika tilldragelsen
berättar en meddelare till Svenska
Morgonbladet:
Fröken Barkander hade ej hörsammat
in-ibjudningen, och det var endast få övriga
sockenbor, som kände till saken, varför hela
publiken bestod av endast tio ä femton
personer. När folket började anlända, knäböjde
kyrkoherde (Skredsvik längst fram i kyrkan.
Vid orgeln tjänstgjorde fru Skredsvik.
Mässan förrättades av monsignore
Assars-son, .prästen i S:t Eriks katolska kyrka i
Stockholm. Han inträdde från sakristian i-vit
mässkrud, bärande hostian i ett tabernakel
samt vinkalken och kannan, varefter han
trädde för altaret. Hela mässan hölls på
latin, och åhörarna förstodo inte ett ord. Då
och då svarade kyrkoherde Skredsvik den
tjänstförrättande prästen på samma språk.
Gudstjänsten kulminerade i att prästen gav
sig själv nattvarden. Under stilla orgelmusik
avlägsnade sig celebranten. Ingen predikan
förekom, liksom ej heller församlingen av lätt
förstådda skäl kunde deltaga i sången.
Denna skandalösa form av katolsk
propaganda i samband med ett
Lutherjubileum kan té sig rätt
betydelselös. En svensk
statskyrkopräst, som utnyttjar sin ställning på
det sätt, som här skett och som
samtidigt offentligen smädar
reformationen, bör tvingas ta konsekvenserna
av sitt handlande. Öppna och
förstuckna jesuiter får inte tolereras i
vårt land. Något kättarbål behöver
inte tändas. Enkel anständighet
kräver, att den, som propagerar för en
frihetsfientlig katolsk vidskepelse,
inte tillåtes uppbära lön som
kyrkoherde i svenska kyrkan.
Den nyss citerade tidningen har
erinrat om ett tidigare uttalande i
de svenska katolikernas organ
Credo. Där torgfördes den
uppfattningen, att det för katolicismen vore för-
1146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
