Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 / 1162 (1891-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 48. 29 nov. 1933 - Finns det stygga barn?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barnavårdsnämnd insett nödvändigheten av
att något göres för denna kategori av
barn. På den grund upprättades med
1933 års ingång »Rådgivningsbyrån för
uppfostringsfrågor», som tills vidare är
inrymd i barnavårdsnämndens lokaler,
Klarabergsgatan 31. Byråns båda
kvinnliga assistenter har mottagning varje
dag mellan 10 och 12 f. m. samt
måndagar och fredagar mellan 6-8 på
kvällen. En av Sv. Ltg:s medarbetare
har uppsökt en av assistenterna,
fröken Karin Colliander, för att få en
inblick i byråns arbete.

— Hur kommer man i kontakt med
byrån, om man har ett problembarn i
sin klass? frågar vi.

— Vi har inga särskilda regler att
följa, blir fröken Collianders svar.
Ibland får vi skriftliga anmälningar
och ibland gör vederbörande oss ett
besök. Anmälningar pr telefon
förekommer också. Somliga föredrar att
vända sig direkt till byråns
föreståndare, doktor Eeg-Olofsson, under hans
mottagningstid, som infaller måndagar
och fredagar mellan 6—8 på kvällen.
Detta sistnämnda förfaringssätt medför
dock risken av en lång väntetid.

— Kommer de flesta fallen till er
genom skolans försorg eller på mera
privat väg?

— Oftast är det lärarinnor och lärare,
som gör anmälan antingen direkt eller
på remiss från skolläkaren. Några
skolor sänder anmälningarna genom
skolsköterskorna. Är det åter föräldrar, som
vill ha ett råd, så kommer de vanligen
upp på byrån till oss och anförtror oss
sina bekymmer.

— Hur går ni till väga, när ni ska
reda ut ett fall?

— Vi försöker alltid att först få
någon anledning att göra ett besök i
barnets hem. Mycket ofta får vi därvid
en värdefull hjälp genom lärarna, som
i regel känner till hur ifrågavarande
hem ställer sig till eventuella besök.
Brukar föräldrarna inte ha något
däremot, gör vi besök så snart som
möjligt, och man får lätt på känn, om inte
allt är, som det borde vara.
Hemförhållandena ställer ofta upp flera och
svårare problem att lösa än barnen. De
upplysningar vi ytterligare behöver och
skolan ej kan ge, får vi genom
församlingsdiakonissorna och barnavårdsmän.
Det är mycket fördelaktigt om
utredningen av hemförhållandena har
kunnat föregå det obligatoriska besöket hos
läkaren.

De två översta bilderna: Ett extramål i skolan är ett bra botemedel. Därunder: Även negerbarn kan vara problembarn. Underst: Intelligensmätningen sker utan störningar och avbrott.

När doktorn givit sitt utlåtande om
barnet, gäller det att söka ordna så, att
hjälpen blir så effektiv som möjligt.
Härvidlag kan naturligtvis inga
generella regler ställas upp. Anses det
nödvändigt att skilja barnet från hemmet
för längre eller kortare tid, så kan
saken lätt ordnas genom barnavårdsnämnden,
men det är en utväg, som
tillgripes endast i sista hand. Ej heller då
sker den omedelbart utan först efter
en tids observation å sjukhus eller vid
byrån. Märker man att
uppfostringssvårigheten bottnar i kroppslig ohälsa,
måste alltså detta hinder först
avlägsnas innan man kan gå vidare, och ofta
blir det tillräckligt för att få barnet
»snällare».

— Men om ni märker, att ett barns
besynnerliga uppförande mera beror på
fel hos föräldrarna eller andra i
omgivningen än hos barnet, vad gör ni då?

— Vi har intet annat att göra än att
så grannlaga som möjligt få föräldrarna
att förstå vad saken gäller och för
barnets bästa underkasta sig en ändring i
de för barnet skadliga förhållandena.

— Vilka medel har ni att inverka på
de barn, som kan vårdas i sina hem?

— Metoden blir så individuell, att
den ej kan anges så här i korthet, men
den går ut på att få barnen att glömma
ovanorna genom att intressera dem för
något nytt. Bland andra påtagliga
åtgärder är sådana som att skaffa
barnen in i någon scoutavdelning eller
annan lämplig ungdomsklubb, låta dem få
extra undervisning i något ämne som
de har lätt för, t. ex. språk, musik,
slöjd, teckning. Större barn kan
möjligen få någon sysselsättning som
inbringar dem en liten slant o. s. v. Den
personliga kontakten mellan föräldrarna
och oss och det förtroende de får för de
råd vi ger, är dock det betydelsefullaste
i dylika fall. Vi följer barnen under en
längre tid för att utröna, om
behandlingen utfaller lyckligt eller om andra
mått och steg måste vidtagas. Ett
mycket viktigt led i arbetet är också den
klass för psykopatiska barn, som i höst
inrättats i Johannes folkskola.

— Har byrån anlitats mycket under
det gångna året?

— Ja, hitintills har inte mindre än
266 barn behandlats genom byråns
försorg. Alla åldrar har varit
representerade. De fall som förekommit har
tillhört någon av följande grupper: 1)
Bråkighet, elakhet mot syskon och
kamrater. 2) Trots och olydnad. 3) Explosiv
häftighet och retlighet. 4) Egensinne
och grinighet. Svårt lynne. 5) Motorisk
oro och störande i klassen. 6) Klena och
nervösa barn (ofta med bristande
koncentrationsförmåga och svårighet att
följa med i skolan). 7) Intellektuell
efterblivenhet. 8) Ängslan och rädsla.
9) Egendomligt lynne (inbundenhet o. d.).
10) Vagabondisering (utan eller i
förening med snatteri). 11) Snatteri,
lögnaktighet. Sexuell opålitlighet. 12)
Sexuella oarter. 13) Säng- och dagvätning.
14) Talrubbningar. 15) Epilepsi.
16) Tics. 17) Lättja. 18) Skolkning.
19) Friska barn — problemet i hemmet.

— Vi skulle vara glada, om vi i ännu
större utsträckning lyckades vinna
allmänhetens förtroende för vårt arbete
— tillade vår älskvärde sagesman, då vi
önskade all lycka åt byråns
samhällsnyttiga verksamhet.

—er.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>