- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 52:a årg. 1933 /
1167

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 48. 29 nov. 1933 - Bengt Bergman: Ett gigantiskt storverk. 100-årsminnet av Artur Hazelius födelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ETT GIGANTISKT STORVERK

100=årsminnet av Artur Hazelius födelse

Av folkskolläraren fil. lic. BENGT BERGMAN

Många människor tänker på vilka
storverk de skulle kunna utföra, men
det är blott ett fåtal människor, som
omsätter sina planer i verklighet. Till
dessa utvalda stormän hör Artur
Hazelius, När man tänker på att en man
skapat Nordiska Muséet och Skansen,
verkar det nästan övernaturlig förmåga.
Den man, som lyckats genom sin
entusiasm och därav eldade arbetsförmåga
åstadkomma ett så gigantiskt storverk,
föddes den 30 november 1833 i
Stockholm. Då vi i år firar 100-årsminnet
av hans födelse och blickar tillbaka på
den tid och den miljö, vari han
uppväxte, får vi måhända förklaringen till
ett och annat av de karaktärsdrag, som
blev av så stor betydelse för hans verk.

Av fadern, sedermera generalen, J.
A. Hazelius och av en frände,
komministern och hovpredikanten T. R.
Ekenstam i Hannäs i Tjust, synes den unge
Artur Hazelius tagit starka intryck.
Man kan spåra en naturlig reaktion
efter Sveriges olycka 1809. De
nationellt och romantiskt betonade götiska
strävandena tyckes ha en efterklang i
mångt och mycket i Artur Hazelius’
verk.

Artur Hazelius levde själv med i
arbetet på att väcka intresse för vårt
kulturarv. Genom sin lågande entusiasm
förstod han att tända den eld, som i
våra dagar fullt blossat upp runt om
i landet — hembygdsrörelsen. Hazelius
har genom detta gjort Sveriges folk än
större nytta och tjänster än hans
tvenne stora skapelser i Stockholm —
Nordiska Museet och Skansen. Men utan
dessa hade aldrig denna hembygdsrörelse
blivit till, åtminstone inte genom Artur
Hazelius.

Storstadsbarn, som Artur Hazelius
var, hade han nog aldrig till fullo lärt
sig uppskatta allmogekulturens stora
värde, om han ej under flera år vistats
på landet hos komminister Ekenstam på
Hannäs i den vackra, gamla
Tjustbygden.

Hazelius avlade, efter att ha gått
igenom Nya Elementarskolan i Stockholm,
studentexamen i Uppsala våren 1854.
Han avlade Philos. Cand. Examen den
17 april 1860. Sin gradualavhandling
med titeln »Inledning till Havamal eller
Odens sång» försvarade han den 23 maj
1860. Den högtidliga promotionsakten
ägde rum den 31 maj samma år.

Under hans studietid ägde ett av de
skandinaviska studentmötena rum,
nämligen 1856 i Uppsala. Dessa möten, som
man nästan kan beteckna som ett
skandinaviskt segertåg, gjorde även ett
mycket starkt intryck på Artur Hazelius.

Efter de avslutade studierna blev
Artur Hazelius vikarierande lärare i
Nya Elementarskolan. En del vänner
sökte påverka Hazelius att fortsätta
sitt vetenskapande inom nordiska språk
i och för meritering till en professur i
ämnet, men fadern hade uttryckt som
sin önskan, att han skulle kvarstå som
läroverkslärare. År 1864 utnämndes han
till lektor i svenska språket och
litteraturen vid Högre lärarinneseminariet.
Den 5 september 1868 blev han på egen
begäran entledigad från nyssnämnda
befattning. Han hade för avsikt att
härigenom erhålla mera tid åt sina egna
vetenskapliga arbeten. Han antog
därför ett erbjudande att endast vara
rektor för Staaffs enskilda skola, vilket
man väl får betrakta som uttryck för
Hazelii längtan bort från det
pedagogiska kallet till nya
verksamhetsområden.

Vid faderns död 1871 beslöt han sig
för att ge ut en fullständig upplaga av
faderns skrifter.

Under den resa Artur Hazelius
tillsammans med sin hustru Sofia Hazelius,
född Grafström, företog under
sommaren 1872 i Dalarna, kan man säga att
Nordiska Museets samlingar föddes.
Han fick här ögonen öppna för
nödvändigheten av ett kraftigt ingripande
i och för bevarandet av gångna släkters
minnen.

Det har sitt intresse att bläddra i fru
Hazelius’ dagbok under denna färd.
Den målande skildringen från Leksand
ger oss än i dag en klar och livfull bild
av dessa trakter och med vilka ögon de
betraktades av Hazelius. I dagboken
står:

»Den 7 juli — en härlig dag, som länge
skall lefva i mitt minne. Klockan omkring
half sju voro vi nere vid Barkbacken för att
taga emot de väntade båtarna. Det var den
fagraste sommarmorgon. Siljan låg som en
spegel. De grönklädda stränderna med sina
byar här och där bildade en vacker och
intagande tafla, som den norske skalden säger:
’Naturen er skjön kun ved Hjerternes Slag,
som en Blomst på den elskedes Bryst.’ Här
var naturen dock så skön i sin stillhet och i
sig själf. Men huru klappade dock ej hjärtat
med starkare slag, då man fick se bakom
udden den ena båten efter den andra närma
sig med raska årtag. De röda och hvita
dräkterna skimra mot solen. Kullorna sitta på
båtkanten och bilda en krans af kraftiga
färger. Gamle-far synes högtidlig i aktern, vid
styret. Tio par åror sätta fart i den stora,
långsmala båten, som rymmer mer än
femtio personer.

illustration placeholder

Artur Hazelius.



Man tänkte sig mellan 30 och 40 sådana
båtar nästan på en gång framskridande på
den solbelysta vattenytan! Hvilken på en
gång praktfull och obeskrifligt intagande
syn! Det var omöjligt att utan tårar betrakta
detta sällsamma skådespel. Men nu lägga
båtarna till vid den långgrunda stranden.
Kullorna klifva obesvärat i vattnet, liksom de ej
kunde på annat sätt rädda sig, och sedan
båten blifvit lättare, draga karlarne med
gemensamma krafter den helt och hållet upp på
stranden.

Nu får man se kullorna jämka på sin dräkt,
knyta mössan bättre, utdela bröd eller
sådant åt de äldre barnen och amma de små.
Gummorna jämka halsdukarna till rätta på
gubbarne och hjälpa dem på med den tjocka
fodrade vadmalsrocken, som på söndagen
måste, äfven i den mest tryckande värme, sättas
ofvanpå den vanliga, äfven ganska tjocka
underrocken. Lägger man därtill en igenknäpt
lång väst och en duktig ylleduk kring halsen,
så behöfva de nog inte frysa på en het
sommardag.

Men så försvinner småningom den ena
gruppen efter den andra mellan träden uppe
i backen, och vi skynda efter dem för att
ännu med ögonen följa dem, där de alla,
gamla och unga samt de små barnen, vandra
mot kyrkan. Det är söndag och därför
ottesång. Alla gå de ej i kyrkan. Många slå sig
ned här och där på den skuggrika
kyrkogården. En vacker syn!»

Vi vet, huru hastigt samlingarna växte
från att ha kunnat inrymmas i
Hazelius’ egen våning till att fylla den första
lilla lokalen i Kungsbacken,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:07:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1933/1179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free