Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 48. 29 nov. 1933 - Johan Forsell: Arthur Hazelius - En förkämpe för moderniserad stavning - Edvard Göransson avgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan; vi ginge då till väga såsom
fransmannen, då han uttalar abl, doa, men skrifver
habit, doigts, eller engelsmannen, som låter
ljudförbindelsen laf utmärkas med tecknen l,
a, u, g, h.
Skriftens högsta uppgift tänker man sig i
förra fallet fortfarande vara den samma som
vid hennes första användning: att återgifva
uttalet; i det senare föreställer man sig
henne såsom en annan: att antyda ordens
ursprung, hvaraf följden blifver, att skriften i
sitt sålunda bevarade gamla skick återgifver
icke det för hand varande uttalet, utan ett
annat, som tillhört en svunnen tid.»
Sin ståndpunkt i stavningsfrågan
sammanfattar Hazelius slutligen i
följande punkter:
»att rättstafningens uppgift måste vara att
möjligast troget och med möjligast enkla
medel återgifva uttalet;
att ett gemensamt allmängiltigt uttal
finnes, så att ur denna synpunkt intet
väsentligt hinder möter för ett sådant ändamåls
vinnande;
att det ljudenliga stafningssättet icke gör
något ingrepp i språket såsom sådant, utan
tvärt om främjar dettas sanna bästa;
att det, långt ifrån att stå i strid med det
historiskt gifna, utgör en sund utveckling af
det samma;
att om det följdriktigt tillämpas, man icke
behöfver frukta lör täta ändringar af
stafningssättet, men ju mindre ljudtroget detta
är, dess mer är det utsatt för rubbningar;
att det genom att icke framhålla ordens
härledning ingalunda berövar den lärde eller
ens den olärde någon nämnvärd förmon;
att det genom Upphäfvandet av den så
kallade ordskillnadsgrundsatsen, som fordrar, att
lika ljud skola tecknas olika, aflägsnar ur
skriften ett för henne främmande ändamål;
att det icke behöfver gifva skriften ett
synnerligen främmande utseende, om det endast
småningom och med hofsamhet tillämpas;
att de svårigheter det medforer med hänsyn
till den äldre litteraturen för ingen del hafva
den betydelse man i allmänhet antager;
att den vanliga föreställningen, att dess
former skulle vara fulare än de hittills
varande, hvilar på en fördom;
att det, sedt ifrån den första
undervisningens synpunkt: erbjuder fördelar, som för
varje kommande slägte äro BÄ den djupaste
och mest genomgripande betydelse; samt
slutligen
att flere äfven af våra egne ypperste gram
-matiske författare hafva ansett uttalet böra
betraktas såsom rättstafningens högsta lag,
på samma gång de riktigt anmärkt, att denna
grundsats endast med stor varsamhet bör
tillämpas.»
Nystavarna och särskilt Hazelius blev
föremål för våldsamma angrepp och
grova smädelser från de mest skilda
håll, inte bara från de notoriska
stavningsfanatikerna utan även från en
så framstående språkman som Rydqvist,
vilken inför rättstavningsmötets förslag
fullständigt förlorade besinningen, tog
avstånd t. o. m. från sina tidigare
yrkanden på stavningsreformer och utfor
mot Hazelius på det plumpaste sätt.
Vad Rydqvist därvid skrivit betecknar
prof. Böök i sin levnadsteckning över
Hazelius * som »la partie honteuse av
ett verk (Svenska språkets lagar), som
man eljest icke har lov att tala om an-,
nät än med ’beundran och vördnad».
Något yttre resultat fick det
Nordiska rättstavmngsmÖtet icke strax,
1 Artur Hazelius. En levnadsteckning av
Fredrik Böök. P. A. Norstedt & iSöners
förlag. 1923.
men de flesta reformpunkter som
mötet antagit för omedelbart
genomförande realiserades 1889 genom 6 :e
upplagan av Svenska akademiens ordlista. De
viktigaste av Nordiska rättstavningsmö- .
tets framtidsönskemål - och avsevärt
därutöver -. fick sin uppfyllelse genom
k. stavningscirkuläret av år 1906. Då
tillhörde emellertid Hazelius icke längre
de levande.
1 stavningsfrågan hade Hazelius övat
starkt inflytande på Fridtjuv Berg. I
dennes skrift »’Stafningsreformen, dess
historiska utveckling och närvarande
ställning» 2 framhålles att det just var
Hazelius som i Sverige riktigt satte
stavningsfrågan på dagordningen och
att detta var det första »bland hans
iia-tional-pedagogiska storverk».
Beträffande Hazelius arbete »Om
svensk rättstafning» och hans
redogörelse för rättstavningsmötet yttrade
Fridtjuv Berg i den anförda skriften:
»Genom detta verk lade han en fast och i
hufvudsak orubblig grundval för hela det
följande reformsträfvandet.»
Om Hazelius’ insats i stafningsfrågan
heter det vidare:
»I betraktande av Hazelii verksamhet i
öfrigt kan man näppeligen hysa någon tvekan
om, att det var -ett praktiskt bildningsintresse,
som för honom i denna fråga var det mest
bestämmande. Den pedagogiska synpunkten
framhölls ock i hans bok med utförlighet och
styrka.» . -
Om resultatet av Hazelius
strävanden för moderniserad stavning skrev
Fridtjuv Berg:
»Huru öfvertygande Hazelii arbete än var,
kräfdes det lång tid, innan hans
åskådningssätt trängde igenom. Svenska akademien
följde Rydqvist och intog liksom han den mest
fientliga hållning mot nyheterna. För att
skapa ett fast bålverk mot det befarade
staf-ningsbarbariet (hjärta med ä, kvinna med k
o. s. v.) utgaf akademien år 1874 sin under
Kydqvists ledning utarbetade ’Ordlista öfver
svenska språket’. Denna, hälsades med jubel
af reformens motståndare, icke minst inom
skolvärlden.»
Frågan om modernisering av
stavningen, d. v. s. dennas anpassning efter
språket i dess aktuella historiska
utvecklingsfas, står nu på dagordningen i
åtskilliga länder, däribland Tyskland,
vars regering förebådat att en
kungörelse öm stavningsreform är att
förvänta fore innevarande års slut. Den
förmodas bli särdeles genomgripande – i
ljudenlig riktning. I England har
nyligen en av 500 universitetslärare
undertecknad petition om moderniserad
stavning i ljudenlig riktning överlämnats
till undervisningsministern. I Turkiet
har Kemål Pascha avskaffat de arabiska
skrivteeknen, som förut begagnats i
turkiskan, och infört det latinska
alfabetet - för ljudenlig stavning. I
Kyssland har man år 1926 avskaffat ryskans
»stumma» eller annars obehövliga
bokstäver, enligt förslag av en kommitté
från tsartiden. I Norge med dess
vanskliga språkförhållanden har man 1907
och 1917 radikalt reformerat stavningen
- i ljudenlig riktning. I Sverige har
folkskolans lärarorganisationer i
princip uttalat sig för fortsatt
modernisering av stavningen – i ljudenlig
riktning. Närmare utredning av f rågan
pågår inom Folskollärarkårens
skriftspråkskommitté. Till
ecklesiastikministern har i början av detta år från
läroverkslärarhåll ingivits en petition om
stavningens modernisering - i
ljudenlig riktning.
För orientering i äldre och nyare
stavningsdiskussion må hänvisas särskilt
till följande arbeten: Zachrisson,
Ang-lic, An interiiational language with a
survey of English spelling reform,
Uppsala 1932; vereinfacht die
recht-schreibung! ein vorschlag des leipziger
lehrervereins, herausgegeben von der
durr?chen buchhandlung in leipzig
1931; Jespersen, Retskrivning og
dannelse (i »Tanker og studier»),
Köpenhamn 1932.
I våra dagar är förutsättningarna för
praktiska stavningsreformer
gynnsammare än på Hazelius’ tid väsentligen
genom två omständigheter: 1. den
moderna fonetiken^ resurser, när det gäller
att fastslå det faktiska uttalet; 2.
riksspråkets allt starkare konsolidering och
ökade användning i alla delar av
landet och i alla skickt av samhället.
2 Sveriges allmänna folkskollärareförenings
årsskrift 1902, haft. II.
Edvard Göransson
avgår
Det förestår vaktombyte i ledningen
av vår undervisningsstatistik, i det att
byråchefen Edvard Göransson
den 28 dennes ingår i pensionsåldern.
När dåvarande lektorn vid Norra
latinläroverket Göransson för i det
närmaste tjugo år sen av statsrådet K. G.
"Westman bekläddes med uppdraget att
reorganisera Skolstatistiken, gick han
till sitt nya värv mångsidigt rustad.
Hans grundliga vetenskapliga skolning
var oomstridd, som mångårig lärare vid
skilda läroverk besatt han en ingående
erfarenhet om svenskt skolliv. Och hans
betydande insatser på
försäkringsmatematikens område hade utanför
pedagogernas värld förskaffat honom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
