Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 20 dec. 1933 - Alf Hildinger: Både ljudenlighets- och samhörighetsprinciperna bör beaktas! Tankar angående stavningsreform - Karl Larsson: Nya hjälpmedel för geografiundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Givetvis skulle det bli svårt nog att
fastställa .gränser för sådana
dubbelformer, men. f or att få något litet intryck
av i vilken utsträöKning de skulle
kunna ifrågasatts, bestämmer jag mig nu
utan föregåen&e undersökning för att
gå igenom-de uppslag i akademiens
ordlista, därv:jag finner bygd, halft, dubbel
och regel. Där kan möjligheten av
dubbelformer, såvitt jag kan se, diskuteras
i orden bygd (medsammansättningar),
byggnadshant&erkare, byråkrat (1),
hårdhänt, hårdlynt (?), halft (med
sammans.), hämnd (med sammans.),
hänt av hända, dryckjom (?),
drätselnämnd, dubblera, dubblett, duellant,
duellera, religiös. Detta blev ej mindre
än 15 ord, men åtsjilliga bör, kunna
strykas utan betänkande, t. ex.
duellant, duellem, dat ingen lär vilja yrka
på den »regelbuncbia» formen med
endast ett l j samhörighetsformen strider
ju ej direkt mot ljudförhållandena. För
niin, egen del skulle ’Jag ej ha något
emot formerna byggd (subst.),
bygg-nadshandjverkare, hårdhändt, halvt,
hämd, händt,, drätselnämnd, dubier a,
dublett såsonx icke påbjudna fornier i
stället för utan tillåtna former vid
sidan av de förut anförda;. .; .
Detta må till| vidare vara’ nog i den
f rågan,-som jag ansäér vara värd; att
åtminstone diskuteras. Kanske ~ bör jag
näinna, att om de utvalåa sidorna i
ordlistan har Hörnia! f^kvens $y liar
ifrågasatta dubbelforniéi, sktille yir allt som
allt få omkring 400 sådana, av ett
ganska litet antal, typer.
En annan tanke rörande stavningen
vill jag också framföra i all korthet.
Försvenskning av främmande ords
stavning bör genomföras i den mån
orden ingått i allmänt bruk och f att
någorlunda svensk karaktär i form och
uttal. Den nuvarande officiella
stavningens cykel, cykla såsom enda former (i
st. f. syckel, syckla) svär emot de tills
vidare alldeles onödiga
försvenskningarna enkät (eller enquéte), dessäng,
nuvåté och några andra. För övrigt
undrar jag, hur många lärare som
sätter fel för scout och rättar till skaut,
vilket är den enda erkända formen. Nog
bör båda formerna tillåtas, även om
man bör föredraga skaut. Särskilt
nyttigt vore det att få en enda stavning av
ändelsen -siöti; jag vill närmast tänka
mig -sjön: nät s jon, auks j ön, diskus j ön,
misjon, statsjon eller stasjon på grund
av växlande uttal. Denna stavning har
nu genomförts l norskan, /och varför
skulle vi på sådana punkter ha någon
skillnad mellan de två språken. Ändå
bättre vore ett särskilt tecken för
sj-Ijudet, men en sådan reform har sina
svårigheter.
Då stavningsfrågan i någon mån vid
diskussionen förbundits med frågan om
verbens flertalsform, vill jag också
passa på tillfället att of f entligt markera
min åsikt om denna frågas läge. De sista
åren har så stor del av den nya
litteraturen genomfört entalsformer även vid
subjekt i flertal, att enligt min
uppfattning ingen lärare längre har rättighet
att fordra flertalsformer.
S V E N SK LÄR ARTI DN l NG
Nya hjälpmedel för geografiundervisningen
-. , . % ’
Geografiuiiclervisningen har fått en ny inriktning
Av folkskolläraren fil. måg, KÄR L l A RSS.O N
Geografien har mera än något annat
läroämne under de senaste åren erhållit
en ny inriktning. Den populär
vetenskapliga handbokslitteraturen har
riktats med ett antal förträffliga
över-siktsaribeten. Flera av våra främsta
geografiska forskare har medverkat härtill.
Här må blott erinras om Otto
Norden-skjölds »Människor och natur i
Sydamerika», Helge Nelsons »Canada» och
det senare utgivna »Nordamerika» -
kanske det främsta arbete, som vår
geografiska litteratur erbjudit
under senare tid. Sten de ’Geers
»Människans och näringslivets geografi» var
oekså ett handboksarbete rikt på
uppslag och synnerligen användbart vid
undervisningen. Därjämte har ett stort
antal reseskildringar av skilda
författare tilftommit, vilka i många fall läm-
nat värdefulla bidrag till vårt
geografiska vetande.
Samtidigt har nya läroböcker i
geografi tillkommit för alla skolor från
folkskolan upp till gymnasiet. Detta
har blivit en följd av 1919 års
undervisningsplan för folkskolan och 1927
års läroverksreform. Början till denna
nyorientering i fråga om de
geografiska läroböckerna gjordes 1927 med
Swedberg-Hagnells och
Nel-son-Rydefälts läroböcker.
Läroboksfrågan erhöll med dessa arbeten en
synnerligen lycklig lösning. Geografisk
forskning och pedagogisk erfarenhet
hade gått hand i hand. Resultatet blev
synnerligen lyckat. ’Senare försök har
icke överträffat dessa arbeten. De kom
att ange utvecklingslinjerna för de
senaste årens geografiundervisning. Ar-
betsro och lugn har därigenom skapats
i skolorna. Till den i folkskolan lagda
grunden kom så andra läroböcker,
delvis av samma författare, att anknytas.
Inom ämnet geografi har vi erhållit en
verklig »inre enhet sskoler ef orm».
Folkskolans, mellanstadiets och gymnasiets
läroböcker är uppbyggda efter äåmma
principer men med ett för
ifrågavarande åldersstadium avpassat och lämpat
innehåll.
I höst har ytterligare en del
hjälpmedel för geografiundervisningen
tillkommit, vilka förtjänar att närmare
behandlas i ett sammanhang. Att
därvid detaljkritik i vissa fall måste
förekomma är en sak, s<j>m man helst inte
borde diskutera. Som nu är, synes
den uppfattningen på visst håll
föreligga, att vid en anmälan endast
arbetets förtjänster ska framhållas. Denna
uppfattning kan lätt Wi ödesdiger och
är på väg att bli det. Är ett arbete ur
vetenskaplig, språklig eller pedagogisk
synpunkt icke lämpligt, måste detta
omnämnas i en recension i fackpressen.
Att endast »gå omkring» och framhålla
förtjänster men förtiga fel torde i
längden vara ohållbart. Det var kritiken
från lärarkårens sida, som i viss mån
bidrog till att folkskolan erhöll ’bättre
läroböcker i geografi.
Monopoltendenserna hade redan framförts. Tack vare
de båda tidigare omnämnda
läroböckerna avvärjdes de för den gången.
I serien »Till husbehov» har
läroverksadjunkten Henning Olsson
och rektor Ivar Se f v e utgivit
»Geografi för husbehov».
(Svenska bokförlaget.) Förf f. har
strävat efter att samla det geografiska
stoffet i detta arbete under vissa allmänna
synpunkter. Man undviker härigenom
splittring. Framställningen blir
kortfattad men är likväl ur många
synpunkter förtjänstfull. Människans
utbredning och kulturarbete samt de
geografiska förutsättningarna härför har
huvudsakligen blivit föremål för
behandling.
Ur det rikhaltiga innehållet må
inledningskapitlet, Ur geografiens historia,
framhållas. Det ger en klar och koncis
framställning av de antika
geografernas insats. Det rika kulturlivet i de
hellenistiska staterna medförde ett
storartat uppsving för fackvetenskaperna.
Geografien kom att för första gången
höja sig som vetenskap. Eratostenes
utförde den första gradmätningen, oolrde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
