Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 51. 20 dec. 1933 - Statsbidrag för undervisning i slöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
respektive flickor, vilka prövas skäligen
kunna deltaga i slöjdundervisningen.
Kungörelsen av den 9 juni 1933
innebär sålunda, dels att statsbidraget för de
vid nu ifrågavarande skolor anställda
slöjdlärare, vilka icke har
slöjdlärartjänst som huvudbefattning, nedsatts
från l krona 8 öre till 90 öre för
undervisningstimme samt att minimiarvodet
sänkts från l krona 20 öre till l krona,
dels att statsbidrag icke utgår till
slöjdavdelning, som har mindre än 6
deltagare.
De nya bestämmelserna om
minimiantalet deltagare per slöjdavdelning
innebär givetvis, att statsbidrag numera
icke kan utgå till anordnandet av
slöjdundervisning vid ett avsevärt antal
folkskolor och mindre folkskolor, som förut
kunnat erhålla sådant bidrag. Detta har
i sin ordning medfört, att
slöjdundervisningen vid förevarande skolor under
innevarande läsår måst nedläggas. Med
hänsyn till den betydelse, som
slöjdundervisningen har och till det
förtroende, som den hos föräldrar och målsmän
erhållit, är detta att beklaga. Det måste
också anses som i hög grad angeläget,
att de genom kungörelsen den 9 juni
1933 fastställda inskränkningarna i
villkoren för statsbidrags utgående blir
återtagna och förut gällande villkor
komma att tillämpas,
I fråga om ändringen av
minimiarvo-dena enligt kungörelsen den 9 juni 1933
för de lärare i slöjd, vilka icke innehar
lärartjänst i detta undervisningsämne
såsom helbefattning, är påkallat, att
förut gällande bestämmelser snarast möjligt
åter blir genomförda. Enligt dessa
bestämmelser var, som förut angivits,
slöjdarvodet fastställt till lägst l krona
20 öre för undervisningstinime. Att
detta arvode måste för den undervisning
det gäller få anses så blygsamt, att det
ej borde bli föremål för nedskärning,
framstår för lärarkåren som
ofrånkomligt. I flera f all har lärarna genom
särskilda utbildningskurser skaffat sig den
kompetens för slöjdundervisningen, som
ansetts behövlig. Därest
slöjdundervisningen handhas av lärare vid
folkskolan, vilket oftast är fallet, måste
bemärkas, att den som regel är förlagd efter
lärarens egentliga skoldag, som i och
för sig tillsammans med
lektionsförberedelser och rättning av skriftliga arbeten
starkt tager lärarens krafter i anspråk.
Arvodet för slöjdundervisningen är en
ersättning för övertidsarbete, och det är
skäligt, att i förevarande fall, liksom
annars torde gälla i fråga om
övertidsersättningen, denna fastställes till
belopp, som någorlunda anpassar sig efter
det arbete, som utföres och står i rimlig
proportion till avlöningsförmånerna för
huvudtjänsten. Slöjdarvodet var redan
före sänkningen alltför lågt.
Det har tidigare förväntats, att
kommunerna skulle, trots det minskade
statsbidraget, ha hållit slöjdarvodet
uppe vid förut bestämda belopp. I vissa
kommuner har också detta blivit fallet.
Men enligt vad representantskapet
inhämtat, har kommunerna i stor ut-
sträckning, kanske i de flesta fall,
nedsatt slöjdarvodet till det minimibelopp,
som i kungörelsen angivits. För lärarna
har understundom slöjdarvodet synts så
knappt tillmätt, att de vid sidan av sitt
egentliga skolarbete ej ansett sig
kunna behålla undervisningen i slöjd.
Med hänsyn till angivna förhållanden
och det missnöje, som förefinnes bland
lärarna, har representantskapet funnit
. det nödvändigt att göra en hänvändelse
i ärendet till e. k. m :t.
Slöjdundervisningen har, icke minst genom
folk-skollärarkårens intresse och
ansträngningar, nått en stark ställning i vårt
lands folkskolor. De för densamma
utgående arvodena har alltid varit
lågt tilltagna. Detta vitsordas också av
skolöverstyrelsen i dess yttrande över
statskontorets förslag hösten 1932 i
fråga om statsbidrag för undervisningen i
slöjd. Det vore att beklaga, om en längre
bestående nedskärning nu skulle
ifrågakomma, vilket kunde föra till ett
försämrat läge för denna viktiga
undervisningsgren. Representantskapet får
därför hos e. k. m:t hemställa, att de
bestämmelser, som fastställts i
kungörelsen den 30 juni 1920 åter måtte bli
gällande.
Vad angår arvodet åt lärare vid
fortsättningsskolan så har detta under en ’följd av år,
till och med budgetåret 1932-1933, varit
fastställt för lärare i fortsättningsskola och
ersättningsskola att utgå med minst 2
kronor 50 öre för undervisningstimme i
fortsättningsskola och med minst l krona 50 öre
för undervisningstimme i ersättningsskola,
dock att arvodet för manlig eller kvinnlig
slöjd skulle utgöra för undervisningstimme
i fortsättningsskola minst l krona 75 öre
och för undervisningstimme i
ersättningsskola minst l krona 25 öre samt arvodet för
undervisning i hushållsgöromål i
forts-ätt-ningsskola minst 2 kronor för
undervisningstimme, ävensom att för undervisning i ämnet
arbetskunskap, i den mån undervisning i
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål ej inginge
däri, till lärare, som förklarats därtill
berättigad, arvodet skulle utgå med minst 3
kronor för undervisningstimme. Statsbidrag
till avlönande av dessa lärare skulle utgå med
belopp motsvarande de sålunda fastställda
minimiarvodena.
Efter av k. m :t till 1933 års riksdag
i ärendet avgiven proposition har
riksdagen antagit nya bestämmelser
angående timarvodet för undervisning i
fortsättningsskolan. Bestämmelserna
har utfärdats i kungörelse den 2 juni
1933 (nr 289). Med undantag för
arvodet »till lärare i hushållsgöromål har
genom den nya kungörelsen samtliga
arvoden till lärarna i fortsättningsskolan
blivit nedsatta med 10-20 procent.
Representantskapet vill därför hos e.
k. m:t anhålla, att den fastställda
nedsättningen i arvodet för lärarna vid nu
ifrågavarande skolor måtte upphöra i
och med budgetåret 1934-1935. De
arvoden, som var fastställda innan
nedsättningen vidtogs, måste nämligen få
anses lågt tilltagna. Arvodet för annan
motsvarande lärart j änstgöring
beträffande det åldersstadium, som här är i
fråga, torde som regel ligga avsevärt
högre. Det må beaktas, att arvodet för
lärare vid fortsättningsskolor, liksom
annars plägar var.a fallet, beräknas en-
dast efter antalet lektionstimmar och
ätt dessa lektionstimmar för flertalet
av fortsättningsskolans läroämnen
motsvaras av ett väsentligt större antal
verkligen fullgjorda arbetstimmar, om
hänsyn tages till den tid, som måste
användas till förberedelse och till
granskning av lärjungarnas
skrivningar. I verkligheten blir därför
ersättningen för lärarens arbete betydligt
lägre för timme än det i
löneförfattningen angivna arvodet. Vad gäller
folkskollärarna, som i flertalet fall
tjänstgör som lärare vid
fortsättningsskolorna, kan de visserligen genom de
fastställda villkoren för utanordnandet
av provisorisk löneförbättring känna sig
tvingade att åtaga sig undervisning i
fortsättningsskolorna, men uppenbart
är, att sådan påtvingad tjänstgöring
icke kan av dem fullgöras med det
intresse för uppgiften, som skulle kunna
vinnas, om den ekonomiskt värdesattes
i enlighet med vad som skäligen borde
ifrågakomma, detta så mycket mer, som
liknande tvångsåtgärder icke annars av
staten genomförts gentemot andra
befattningshavare. Fortsättningsskolan är
måhända i högre grad än andra skolor
för sin framgång i största behov av
att lärarna villigt ägnar sig åt
undervisningen i densamma. Med hänsyn
härtill talar starka skäl för att
arvodena åter sättes till förutvarande belopp,
vilka var synnerligen måttfullt
tilltagna. *
Representantskapet har sig väl
bekant, att de av statsmakterna beslutade
minskningarna i arvodet för
undervisningen i slöjd och i fortsättningsskolan
har motiverats med finansiella skäl.
Huruvida dessa skäl i lika omfattning
alltfort föreligger, tilltror sig icke
representantskapet att bedöma, men
även om dylika skäl ännu kan
åberopas, får representantskapet inför e. k.
m:t giva uttryck för sin uppfattning
om behövligheten av en snar ändring i
de arvodesförhållanden, som här förut
omnämnts.
På grund av vad som anförts får
representantskapet i underdånighet
anhålla, att e. k. m:t måtte för 1934 års
riksdag framlägga förslag därom,
att arvodet för undervisningen i
slöjd vid folkskola, mindre folkskola
och särskild slöjdskola fastställes lika
med vad som tidigare utgått enligt k.
kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 572)
och
att arvodet åt lärare vid
fortsättningsskolor fastställes lika med vad
som i motsvarande fall utgått under
budgetåret 1932-1933.
Varje S.A.F.-medlem
bör ha
SVENSK
LÄRARTIDNING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
