Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
dvala, hvilken röjes i det nordiska årets skiften, gor på detta
sätt sin närvarelse känbar äfven midt i dess mest blomstrande
vår. . Dessa och så många andra utmärkande egenheter , söm
ljuft eller smärtsamt ingripa i menskliga lifvet, tycka* äfven
derföre mer i Norden draga menniskans deltagande och
uppmärksamhet till naturen, och göra en närmare frändskap till
henne och hennes hemligheter, ett både djupare och mer
omfattande natursinne, till ett grunddrag hos utmärktare nordiska
själar. Redan i Nordens äldsta gudalära och skaldekonst är det
detta anlag, som i dunkla bilder och toner uttalar sig; det är
ock detta, som genom odlingen renadt, sedermera i nordisk vet*
tenskap och konst blifvit mest utbildadt
f
Om Natur och Historia äro källorna för att lära förstå ett
folk, så är den förras inflytande märkligare pä folket i gemen,
den sednares på de högre klasserna, som, satta i beröring med
en större verld, af den erhålla en mångfaldigare bildning. Det
är arbetaren, i sin svett sträfvande att afvinna naturen
fyll-nåden af lifvets första, enklaste behof, som också mest Hr
erfara, att hon i Norden, ehuru belönande omtankan och fliten,
likväl aflagt alla dragen af en klemande mor, som ger mycket
och fordrar litet. Blott ett härdadt, arbetsamt, förståndigt slägte
kunde bebo Skandinaviens dalar och berg, eljest vore det
förloradt; och äfven vår historia återför tankan till den moraliska
spänstighet och kraft, som sjelfva det nordiska lefnadssättet
utvecklar och underhåller. Så blef allmogens frihet till person
och egendom, då den i det öfriga Europa nästan öfverallt
utplånades af feodalsystemet, i Skandinavien oförstörlig; ty den
kraft, som i Norden fordras till att kunna förvärfva, är mer än
tillräcklig för att också kunna försvara. Å andra sidan kan man
ej påstå, det svårigheten att förvärfva i samma mån lärt nord.
boen att spara. Ännu, i allmänhet taget, ger han gerna ut
hvad hän genom sin idoghet förvärfvat, såsom han i fornåldem
förtärde, hvad han i härnad eröfrat, älskande ej mindre njutning
än arbëte, hellre färdig till ständigt nya mödor, än att spara
sig dem genom omtanka, och, om han någon gång slåç sig på
egentlig vinning, merendels viljande vinna för snart och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
