Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gebers Barndomsminnen.
Jag tackar Gud för de bästa föräldrar. Minnet af den lyckliga
fläck, som deras hulda vård helgade, ligger som ett solsken i
mitt bröst. Det är den fristad i milt innersta inre, der jag
tycker ungdomskällen ännu sorla. Allt hvad vårens grönska har
saftigt, hvad skogens skugga har svalkande, den friska böljan
-har vederquickande, — lukten af granris och blomster —
landt-luft, morgonluft — allt detta lefver och är närvarande i detta
minne; och stadslif, kammarlif, böcker oändligt, bela dammet på
den lärda stråkvägen har icke kunnat utplåna det. Det väller
fram ur sanden, som en springbrunn i öknen. Jag omför det
med mig, och är en uugdomsnarr med grånande hår.
Min hembygd (Vermland) har det lyckliga och egna, att
till en stor del ännu alllid vara ett nytt land. Man skulle "ej
tro, att det var så länge sedan Olof Trälälja der först satte yxan
till skogsroten. Han går der än i dag. Landet hör till den
Norrländska naturen. Man ser dess grundritning af vatten och
berg; långsträckta vattendrag och dalar, från hvilka smärre
sidogrenar förlora sig inåt bergen; emellanåt skog; in i skogarne
inånga spillda vatten, torp, sätrar, aflägsna fisken, svedjefall,
kolmilor, grönskande stigar, som utmärka böndernas vintervägar.
I största delen af landet har först jernet brutit bygd. Hamrar
klappa i de större oeh mindre vattendragen. Der jag är född,
voro i en liten å, som från en skogssjö faller i Klara elf, tre
jernbruk inom en fjerdingsväg. Det var ett friskt lefverne om
vintern. Jernbruk och nordisk vinter böra tillhopa. Det är
deras vackra årstid. Midt i sommaren äro Vulkans söner,
pustande vid härden, en bedröfvelig anblick. Men om vintern
bjuda dé och deras omgifning ett skådespel af det hårdaste
arbetes munterhet. Dessa lågor utur djup af snö, det under hvalf
och pelare af is f ramforsande vattnet, de tunga, vidt skallande
hammarslagen, som i en natur, frusen till hvila, visa att
menniskan är vaken,’ senkraft och svett i köld och drifvor;
kol-ock tackjernskörare i långa rader, med rimfrost i skägget, hä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
