Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
glansen af deras ära. Jag har ännu som barn hört Gyllenborgs
förträffliga Fabler, Creutz Atis och Camilla, Oxenstjernas Skördar
och Dagens Stunder, Kellgrens och Leopolds bästa stycken mer
än en gång föreläsas, njutas, beundras. En gammal vän i
huset, som ofta besökte oss, var demd Manligen föreläsare. Den
samme har jag hort ur boken öfversätta Marmontels och Fru
Genlis Contes. De främmande nyare språken blefvo oss ej
obekanta, under det för gossarne Latin och Grekiska, hemma
och i skolan, gick sin vanliga gång. Mina systrar och deras
unga vänniiinor hade alldrig bjudit till att pladdra ett ord
fransyska, men de läste fransyska böcker. Sednare kom Tyskan
in, ej utan någon opposition. Men hvad skulle man göra?
Sedan en äldre vän och slägtinge, far till döttrar, hvilkas besök
hörde till husets högtider, sjelf, såsom man, lärde sig språket
och deri innan kort bragte det så långt, att han föreläste oss
sin egen öfversättning af Schillers Don Carlos. Jag minnes med
hvilken förtjusning jag åhörde honom. Han blef sedan min
svärfar. Han spelte tillika Violoncell, såsom ingen i Sverige:
en af de rikast begåfvade naturer, som jag någoiisin lärt känna.
Både jag och >min bror togo hustrur ur denna krets af
för-vandter och leksystrar. Oeli vi ha ej haft skäl att ångra oss.
Skulle jag ej säga ännu ett ord om all den musik, som
klingar till mig från min barndom? — Tag då emot i grafven
mina första tacksägelser, du min goda, gamla, halft döfva,
älskade moster! hvars kärleksfulla nit redan satte mina fingrar
vid sex års ålder på klaveret, och ej förtröttades; ehuru det i
början ej smakade mig bättre, än att jag vid speltimman tog
min flygt ut genom fönstret. Hvad har jag dig cj att tacka I
Hvilken välgerning är större än meddelandet af en ädel konst,
källa af rik njutning för lifvet! Haf tack också du bortgångne
välgörare! hvilken jag är skyldig ej blott bekantskapen med
fosterlandets skalder, hvilkas dikter jag så ofta hörde af din röst,
utan ock, att mina första lärospån i tonkonsten ej blefvo
fruktlösa! Ännu tycker jag mig se dig komma åkande i den långa
gatan frun kyrkan, med din grå hatt, och i chaise» ett helt
skrin med musikalier. — Det var denne sällsynte mans ålder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
