Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Gudi till ett evigt arfskap, Och att de följaktigen med gudomlig
rätt kunna betrakta dem som sin välfångna egendom. Man säger
oss, att Nationerna alldeles ingen rätt äga att sjelfva stifta sig lag
eller bestämma sättet, hvarpå de vilja styras; hvad man i detta
afseende beviljar dem, det är kunglig nåd, och ogiltig är hvar
och en statsförfattning, som ej utgått från tronen allena. Det
följer häraf, att allt hvad Nationerna gjort eller göra för att
återvinna sina menskliga rättigheter, är uppror och straffbart
öfverdåd; ty det förstås af sig sjelf, alt menskligheten är omyndig,
och att formynderskapet tillhör den maktägande. Derföre måste
äfven allt, så vidt möjligt är, återställas i det skick, det var
innan olyckan timade; de gamla formerna, huru förrostade, huru
olämpliga de än må synas, måste åter framdragas, och Staten
byggas ny — af Reliker. Men en sådan Statsbyggnad kan ej
tänkas, utan att äfven dess gamla bundsförvandt, Kyrkan, i sitt
fordna hierarkiska skick återställes. Derföre lössläppas åter
vantron och vidskepelsen, Klostren fylla sig ånyo,
ofördragsamheten predikas som en dygd, den kristeliga kärleken uppfriskas
åter med kättareblod, sjelfva lnquisitionens ande manar man upp
igen — ifrån afgrunden. Man bemäktigar sig ungdomens
uppfostran för att inprägla den dylika grundsatser och bevara
verlden för återfall. Den nyss förflutna tidens värde nedsätter man
så vidt möjligt, man förklarar dess hjeltar för våldskräktare, dess
mod för förtviflan, dess segrar för lyckskott; äran sjelf är en
parvenu, och förtjensten en ofrälse. Med ett ord, man gör
hvad man kan för att förfalska det förflutna och förslafva det
tillkommande, man mördar minnet och förgiftar hoppet — Det
skulle tyckas som dm menniskor, hvilka tänka och handla
sålunda, sofvit bort några af de sistförflutna seklerna, och nu
kommit ett par århundraden för sent med sin visdom. Och
likväl, så mäktigt verkar reaktiouen för dagen, så lättsinnigt
springer den ena ytterligheten öfver i den andra, att dessa läror
öfverallt funnit anhängare; vettenskapen sjelf, som annars skulle
vara ett ljusets barn, har här och der gått i mörkrets tjenst för
att försvara dem; de dölja sig ej längre, utan framträda
osminkade inför sjelfva tronerna och påstå oförsynt, att de äro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
