- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
22

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

erfarenhet! Din rättvisa vare som lagens, och din mildhet som
den eviga barmhertighetens! Hell dig oeh säll, Du Nordens
ögonsten, du framtidens rosenknopp! Och må Oscarsdagen,
hvars uppgång gläder oss, en gång med mognad glans, med
mognad välsignelse lysa öfver våra söner!

Tegnér*

Grekerna.

(Ur talet vid offentliga föreläsningarnas slut på Carolinska Lärosalen i
Lund. April 1824.)

Jag slutar härmedelst mina föreläsningar öfver Thucydides: ocfar
med detsamma slutar jag äfveu den offentliga lärobefattning, jag
i tolf år bestridt vid Akademien. Det är naturligt, att det
ögonblick, då man afträder från ett kall, som man i längre tid
innehaft, hvarvid man i mer eller mindre mån fastat sitt sinne,
måste förekomma hvem som hellst vigtigt och betydningsfullt
Man befinner sig derigenom vid en afdelning af det menskliga
lifvet, det är ett tidskifte, ett slags nyår, som måste uppväcka
en mängd betraktelser hos hvarje ej alldeles förslöadt sinne.
Det framfarna ligger bakom oss med alla sina minnen. Gifvas
der några obehagliga ibland dem, så gömma de sig i skuggan;
men de angenäma framträda med ovanlig glans i dagen: de
stå som slägtingar på kullarna vid stranden och vinka med
handen ett afsked åt den bortseglande. Det är som om man
öfvergåfve ett fädernesland, hvars värde man känner först då
man skiljes derifrån, eller som om man toge afsked af en
umgängesvän, vid hvars fel man vant sig, hvars förtjenster man
alldrig skattar högre, än då man står färdig att lemna honom.
Och framtiden åter, de nya förhållanden hon medför, huru
dunkla, huru osäkra måste de ej synas oss? Det är lunder,
sedda på afstånd: hvem vet hvad som bor under deras grenar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free