Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Frukten Gud; ty Gudsfruktan är icke endast vishetens
begynnelse, utan äfven dess fulländande, för den som fattar henne
rätt. — Ären konungen; ty i vårt land är konungen blott den
personliga bilden af folkets majestät, och när vi hedra honom,
hedra vi med det samma oss sjelfva. — Vörden edra Lärare:
ty det är dock for Er som de arbeta, och deras kall är icke
så lätt, som I tilläfventyrs föreställen Er. Bekymret sitter ofta
på Lärostolen, och när timmen er förbi, är dagens arbete icke
derföre slutadt. — Varen flitige: ty flit är framgångens moder,
lifvet är kort, men konsten lång, den som har förspillt tiden,
han har bortspelt sitt arf, huru rik han i öfrigt må vara.
Räk-nen ej heller för mycket på en lättare fattningsförmåga, eller
på större gåfvor, som skulle ersätta försummelsen. De stora
gåfvorna äro skänkta åt få, och de som fått dem veta väl att
de behöfva odlas. Snillet är en förnäm gäst, det trifves ej
gerna i okunnighetens skräpkamrar. — Varen ordentlige: ty
ordning är arbetets häfslang, som-lyfter lätt äfven de tyngsta
bördor; men oordningen är som ett ur utan visare, det går och
går, och ingen vet ändå hvad tiden lider. — Varen glade: ty
glädjeii tillhör eder ålder, glädjen är lifvets vinst, hon är
själens vingar. Men akten Er för öfvermodet, för det slags mod
i synnerhet, som öfvar sina hjeltedater i skumrasket. 1 ären
kallade att strida emot, men icke i mörkret: i gränderna gro
inga lagrar. Den rätta glädjen kommer af själens alfvar; men
akten Eder äfven för det falska alfvar, som spelar på ytan, och
har sin skylt hängande i det surmulna anletet Det rätta
alf-varet ligger, som de ädla metallerna, på djupet. Dess panna
är merendels klar, men sjelf bor det i hjertkamrarna. Och när
det gäller något stort och ädelt, när fråga är om det sanna, det
rätta, det heliga, då springer det upp som ett ungt lejon ur sin
kula, och griper sitt rof, och släpper det icke. Varen
sjelf-ständige: ty sjelfständigheten är icke blott undervisningens, utan
lifvets högsta mål. När barnet kan gå, kastar det bort sin
fallhatt, när sinnet är utväxt, lemnar det gångstolen. Hvad Hären
af andra, det är i sig sjelf ringa; den rätta Läromästaren är
Edert eget årsbarn, han bor inom Eder, ban är Eder bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
