- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
29

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

menniska. Ingen lärare, kan göra mer än lossa vingarna på den
bundna örnen; viljen I flyga, så måsten I pröfva egna vingsenor.
Lärdom är själens spis. Men det är fåfängt, att vi mata Er,
om I ej sjelfva kunnen smälta maten och förvandla den till
merg och näringssaft. Profven derföre sjelfve, fatten, förstån,
tänken; ty då först blir vetandet Ert eget. Tron är
öfvertygel-sens barn, annars är hon oägta. Sägen derföre ej blindt efter
hvad I hören; det är ljud och icke sak; munväder är ondt
väder. Den sjelfständig är vittnesgill öfver allt i andans verld,
äfven om hans gåfvor äro ringa; men den osjelfständige blifver
öfvermage till sin död, och hans utsaga gäller icke inför
domstolen.

Försmån ej dessa varningar. De innehålla ingenting nytt;
men det kommer deraf, att det rätta merendels är gammalt.
Mången kunde ge dem bättre, men I förloren dock icke på,
om I följen dem. Jag lemnar Eder nu. Jag lemnar en
plats, som varit mig kär,, jag lemnar en ungdom, som jag
älskat Jag vet äfven att I älskat mig tillbaka, och derföre tackat
jag Er i dag med rördt hjerta; ty något bättre än kärlek och
förtroende kan den ena menniskan ej gifva åt den andra.
Tilläfventyrs träffar jag framdeles ännu många ibland Eder; men
det sker då under andra förhållanden. 1 ären då männer i
Staten, Edra läroår äro förbi, ungdomens blomdoft har förflugit,
och hjertat dragit sig tillsammans. Men jag hoppas att det
åter skall öppna sig, jag hoppas att I alltid skolen anse mig
som en vän från Er ungdom. Lefven lycklige mellertid,
arbeten, utbilden Er, förkofren Er. -Edra framsteg skola vara min
glädje. Er välgång skall jag skatta som min egen. Och när vi
sålunda återse hvarandra, då vilja vi påminna oss de stunder
vi fordom tillbragt tillsammans. Då yilja vi äfven påminna oss
denna stunden, och glädjas att dess bitterhet är förbi. Farväl,
Farväl!

Tegnér♦

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free