- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
35

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

per utåt marken, och dess afskedstårar i de digra
regndropparnes fall. Med bäfvan lyssnade jag till uret, till orons hemska
jerasteg allt närmare och närmare åt det afgörande tolfslaget
Det lät i mina öron, liksom tidens andegång, som trampar och
trampar musten ur generationerna, såsom ur en drufskörd, för
att i en annan mäktigare, omätligare Tids förvar vidare gasa
och forädlas. Då föll, med hvarje hotande knäpp, någonting
allt tyngre och tyngre på mitt sinne: i den skygga inbillningen
förlängdes hvarje secund till ett århundrade, vid den
föreställningen, huru för månget lif i universum måhända en secund är
en hel lifstid, — huru otaliga skaror af varelsers slägten vid
hvarje pendelhugg rothuggas och dunsta bort ur timligheten.

Och åter i hast förbytte inbilluingen scalan. Hela äoner
förbytte sig i secunder, då jag ställde mig utom gränsen af
verldsbyggnaden, och såg, på Tidlösans mulna himmelssida,
Tiden målad som en regnbåge, bestrålad, i skimrande färger, af
den Eviges anlete; — och verldsklot föllo in i regnbågen
såsom duggdroppar, lyste i en blink och försvunno, lemnande rum
åt ständigt nya verldsdroppar, som i lika vexling glänste i det
samma de svunno bort. — —

— fr Huru mycket är klockan?» fråga menniskorna; —
men högre väsenden svara: «Hon är — evighet» Masken och
insecten, dessa foster af massans och rörelsens första
omfamning, timlighetens ständiga dibarn, behöfva ej fråga, emedan
de sjelfva äro lefvande urverk (tiden in concreto). Menniskan,
som står på timlighetens gräns, behöfver ur och almanachor
(och behöfver dem mer, ju mer hon lyfter sig opp ur stoftet),
för att ej tappa bort sitt mer abstracta begrepp om tid. Det
är ingen annan skillnad mellan tid och evighet, än mellan kropp
och själ, d. v. s. ingen specifik skillnad. Ju mer cn varelse är
ande, desto mer känner den timmar och år blott såsom
mecha-niskWband; desto mer gränsar det slags tid, som är dess lifs
element, till den Eviges evighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free