- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
36

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Men på solgrandet Tellus bar det redan slagit 12; och ett
nytt stycke framtid, som nu kallar sig närvarande, börjar redan
på att linda liksom en ny safring kring jordkärnan af
natural-historisk och veldshistorisk cultur, — och Dödgräfvaren
Glömskan börjar att småningom nedmylla dett nyss framfarna, vid
skumrasket, som inbryter öfver dess valplats.

Huru länge skall detta räcka? Huru många chiliader år
skola ännu efter hand packas uppå hvarandra, innan detta
Babels torn af verldscultur är så vida uppstappiadt, att det sista
slägtet kan stiga directe in i himmelen? När skall
mensklighetens cirkel löpa tillsammans i den punkt — hvarpå välmenande
theorier consequent hänvisa — der, efter alla . moders, alla
vetenskapers, alla statsformers raffinering och distillering, den
all-dra sista menniskan (ödsliga tanke I) återkommer i det förädlade
oskyldighetens’tillstånd, der hon bär den sista modedrägten,
nakenheten, — der hon, i motsats mot den första menniskan, är
hel och hållen en allvetande vetenskap, och sér i de då
längesedan upplösta problemerna om quaåratara circuli, om
guldma-keriet, om parallaxen, om de fixstjernor, hvilkas ljus ännu ej
hunnit hit, om viljans frihet m. m. ingenting annat än platta
loci communes, såsom 2 gånger 2 är 4, — der hon på sina
fem fingrar känner hvad godt och ondt är, utan att behöfva
eller kunna utöfva någotdera, emedan den lösa och lediga själen
blifvit upphöjd öfver dygd och last, sedan dessa den ännu
opolerade mensklighetens grofhyflingsmedel förslöat sig sjelfva,
under det de gemensamt arbetat att bortnöta den skrofliga barken,
kroppen — der hon slutligen ej behöfver någon regering,
emedan af samma skäl ingenting finns qvar att regera öfver, då
sinnligheten återstår blott till yttersta husbehof, och hat och
kärlek och passioner indiffirentierat sig till noll hos den till
enhet och ensamhet återgångne* jordens regent?

O! hvilket ljuft värmande hopp, att jag slipper världen
siste, som står sålunda, likt en kristallbild, genomskinlig af
hela universi kuuskapsljus, och fryser på ytan af den utlefvade,
orklösa, skalliga planeten; — att jag då istället får ligga varmt
och godt i ett många famnar djupt jordlager ––-—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free