Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
så vida ej dessförinnan, ett par myriader år härefter, en
kanske då till dvärgar förfinad menniskorace, som lifnärer sig blott
af alltings qvintessens eller af honingsdagg, gräfvit upp mina
ben, ställt dem in i någon naturalie-samling såsom vidunder,
och, — knappt vågande en lös hypothes om dem såsom möjligen
jätteben, — hänför dem efter betarna till någon förgången
klass af vilda odjur.
Men rädda sig intill den tiden (21,625) några spår af
minnen ifrån oss: så blifva våra mest fantastika saltomortaler
och mest bombastiska fanfaronnader i skrift, framvisade såsom
rörande prof af barnslig enkelhet och naturlighet; och våra mest
prosaiska och småsinta yttringar af enskild och offentlig
handling , åberopade såsom storsinta kraftbragder och såsom
oefterhärmliga drag af uppoffring för ideer, dygder och fosterländer.
Men knappt kan man vänta, att vår tid skall, genom århundra«
dens grushögar, kunna ropa opp i dagen till 21,825 års
dödlige en röst som förstås. Fordom vore jordens åtskildaste
länder och verldsdldrar sammanlänkade genom Traditionens
hjert-liga själaband. Skrift kom sedan i dagen, hvari traditionen
gömdes undan dagen, och jordfastes med bokdam. Dock blefvo,
till en början, Manuscripter nödtorftiga elektriska ledare mellan
ett förflutet årtusendes själar ocb några spridda hufvuden i det
nästkommande. Åtskilliga af dessa hufvuden banade sig derefter,
genom Folianter och Qvarter, en väg att drifva gårdfaribandel
med närmast följande århundradens lärdomsperuker och
nattmössor. Hvad dessa åter framgäspat, sporde innan kortingen;
och sjelfva blefvo de aflagda såsom bildningens apices eller
högsta representanter*), då upplysningens «ny-grekiska* eld satte
i brand alla hufvuden i gemen. Af detta ljus glorierar nu
hvarje hufvud för sin egen räkning, och bekymrar sig om föga
mer, än oset af de andra; och när Hvarochen känner det i
*) Och Gud ske lof för det! När man kan gå så långt som
nattmössan Marterelli, hvilken i en hel foliant utbredde sig och
månghundrade bläckhorn angående — ett bläckhorn, så är det billigt, att
1600-talets lärdes tjenst numera bestrides af bokhyllorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
