- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
38

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

näsan, Så sätter sig Hvarochen också ned, och skrifver ur sig sitt
ljus i någon Oeta v eller Duodes, — mest till sin egen
upplysning, tröst och uppbyggelse. Ej under således, om mängden
af våra oeta Ver och duodeser kunna lyckönska sig såsom
lång-lifvade, då de kämpat mot förgätenheten ett helt decennium;
men desto större under, om de skulle kunna blifva våra tolkar
- inför en 20,000 år aflägsen framtid. Generationerna skynda
fram liksom med tyngdlagens ökade hastighet: de fly undan
hvarandra som för fienden, och belasta sig med allt färre
minnen och ännu färre böcker på sin flygt Dåliga snillefoster
vill jag ej tala om: de hafva ingenting med att göra; de äro
sotdöda i aflelsen. Medelmåttiga hinna ej med: ty tiden lemnar
dem bakefter sig i sticket, medan de måste sinka sig méd att
skrifvas och tryckas. På snillena, som lyckas att taga försprång,
gapar Tiden skuggrädd, till dess han hunnit upp dem: då ger
han dem en nådig blick med handtag, och tager af dem några
arbeten, dem han sedan vräker på uästa station. Hur vilja de
då väl vinna en sa oerhörd odödlighet, som 20,000 år? —
Men Tidningarna då — som omärkeligt förbinda den ena dagen
med den andra, och i morgon framsticka ett nytt hydrahufvud,
maken till det som i dag herculiseras — skulle icke dessa
binnikemaskar kunna slingra sig fram till år 21,825? Skulle icke
genom dem, såsom genom metrefvar, den tidens ålderdomsfiskare
kunna meta opp hvaijehanda märkvärdiga monstra ur vår
historia för dagen (ty sådan blir väl till slut all historia}?
Knappt. Sjelfva Dagligt Allahauda, hvars första nummer (på
1700-talet) med en lätt åstadkommen illusion nu skulle kunna
läsas som den vore den sista, skall, om det fortsätter i evighet
sin bana, då tryckas på ett helt annat papper, format, skrift och
språk, hvartill det nu lefvande Allahandat skall förhålla sig som
kilskrift, eller hieroglypher på palmblad. Allt nog — säkert
är då vårt präktiga tidehvarf, med alla dess blossande
upplys-’ ningsfacklor, längst ned i djupet af Lethe släckt och dränkt;
och dåtidens grundligast upplyste skola om vår tidsålder ej
hafva mer visshet, än en dunkel aning om oss, såsom ett
præ-adamitiskt slägte, eller en gåtlik kummelålder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free