Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3R
Men om den allt mer sig forgudande menskligheten långt
dessförinnan skall fira sin Ragnarök, såsom––
Nål det var väl, att år 1835 slog sin första timma, och
påminte mig, att det ännu på långt när icke är ett förmultnadt
framfaret, utap ett helt färskt närvarande. Bort med
likpredikningar öfver en tid, som ännu lefver, helst då dess physiognomi
ej röjer, huru vida den är ett barn eller en gubbe: bort med
personalier Öfver en tid, som man ej vet om den någonsin
skall födas!
Det nya årets första gryning.
Från min midnattliga Odyssé på det landlösa polarhafvet,
af framtidens histøria, famlade jag länge förgäfves efter
hemkusterna af min egen tid; immerfort kastades jag tillbaka
derifrån af fantasiens bränningar, tills jag omsider flöt stilla i land,
såsom Ulysses — sofvande.
Ofta har min tanke gifvit sig ut på dylika upptäcktsresor
i flera olika rigtningar, men ständigt återvändt hvimmclkantig
och sjösjuk — Och ändå kan den ej vinna nog makt öfver
sig, att för alltid inställa sådana försök; under hvilka den ej
träffat andra hvilapunkter, än dylika isbankar med dem pennan
ofvanföre utmärkt — stundom mer, stundom mindre tröstlösa.
Men tröttad af infarter, kastar tankan alltid till sluts det sköna
hoppets pligtankar, som försäkrar: att, ehuru generationerna
såsom vågor i hafvet jaga hvarandra och stiga och falla, så håller
deras hela massa jemnvigten, äfven oaktadt årtusendenas
starkaste ebb och flod: att Tiden, medvetslös af att den är, likt
ett spädt lindebarn vaknar, jollrar och inslumrar vid Evighetens
hulda bröst, hvilken med sansning alltid vakar och vårdar.
Solen, den bästa fågelskrämman för inbillningens
kring-fladdrande läderlappar, rodnar redan mot söder; och jag flyter
ånyo trygg på det närvarandes klara vatten. Jag känner, hur
jag lefver; och lifvets trogne Genius hviskar varnande:
Pejla djupet, att förnimma hvar du är: akta på luftkretsens
tecken, att utröna hvad väderlek dig väntar! — Men dyk ej
mot bottnen: urdjupet hinner du icke! — Stig ej mot äthern,
i mening att bättre speja uti långväga tiders aspecter! Äthern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
