Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Christina.
Den lysande thron, som stod ledig för Christina, ren som
barn; glansen af hennes faders ära, som omgaf henne redan i
vaggan; hennes eldiga snille, som tidigt utveckladt, tidigt
beundrades ; hennes fältherrars bedrifter; hennes rådsherrars vördnad
för Gustaf Adolfs dotter; de lärdas djupsinniga samtal; konst-^
närernas hög* flygande bilder: allt detta gaf hennes mägtiga
själ en för hög spänning. Hvad blef följden deraf. Att Gustaf
Adolfs thron syntes henne för låg, hans rike för trångt, hans
religion *för enkel, hans folk för babariskt, och hela norden en
frusen vildmark. Men sjelfva Rom förnöjde icke hennes yppiga
inbillning. Hela denna jord förslog icke för hennes höga själ.
Lik en Paradisfogel föreställer hon sig sjelf, sväfvande högt
Öfver stoftet. Allt hvad stort och skönt af menniskor är tänkt,
vill hon tillegna sig. Stoisk i sin dygd, vill hon med Plato
bryta sig ur sinnlighetens band, och med Pythagoras vistas i
Empyreen, och lyssna till spherernas musik. Ej nöjd att umgås
med sin samtids yppersta snillen, lefver hon ömsom i forntiden,
ömsom i efterverlden. Hvarje hennes tanke blir en bild, som,
stämplad i en öförgänglig metall, rullar kring verlden, och för
de sednaste slägter tyder hennes själsstorhet, som, lik en Phoenix,
på jorden finner ingen make, och är nöjd med ingen lägre^
liknelse än solens. Ulan rike, vil hon vara Drottning: utan
diadem, den yppersta ibland dödliga. Sedan hon nedlagt en
ärfd spira, vill hon genom val finnas värdig en annan: och hon
nedsteg ifrån thronen, då hon till den kongliga ej kunde tillägga
en kejserlig krona. 1 sjelfva sin förödmjukelse inför den Högste
andas hon blott sin egen storhet. «Du har gjort mig så stor,1’
säger hon till Gud, «att, om du gifvit mig hela verldens rike,
skulle du ej förnöjt mitt hjerta." 1 detta enda drag tecknar
hon sig sjelf så talande, att jag till fullkommandet af hennes
bild ej behöfver tillägga flera.
Wranaén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
