Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
sköte — har man väl rätt att kalla dem arbeten? att anse dem
som författade? Ått pröfva dem efter verskonstens allmänna
lagar ? — Säg icke, kalla, läsande man! detta är fel mot språket,
smaken......Äg skaldens känsla, äg ynglingens hjerta, älska,
drick, sjung: och du skall se dessa fel förvandla^ till
snilledrag; eller skall ej se dem.
Det gifves andra lagar, heliga lagar, Anständighetens,
Se-dernes .... man förbiande ej dessa termer:
Anständigheten kom; och Sederne försvunno. Alldrig har
man i någon tid mera ropat på anständighet, och alldrig hafva
Sederne......varit mera förskämde: skulle Declamateuren utropa.
— Det är falskt, öfverdrifvet; det har gifvits de tider, då både
anständighet och seder försvunnit; ock hvad är den förra, om
ej ett offer åt de sednare?*— men medgifvom ock, att de ej
äro i tilltagande, under det att deras yta, deras drägt eller larf,
deras synbara uttryck i skick, tal och skrifter, kort sagt
anstän-digheten, dag ifrån dag allt strängare yrkas.
Hvad denna anständighet i Tal och Skrift angår, så synes
härvid, som i många andra moraliska ämnen, vår Allmänhets
begrepp ännu föga stadgadt. Sannt är ock, att det skall och
bör växla från Stånd till Stånd, från class till dass, i
förhållande till olika seder och upplysning. Men ofta händer b|apd
folk i samma upphöjning i Samhället, att den ena fördömmer
som högst oanständigt, hvad den andra gillar som en tilllåtlig
frihet Hvad är skillnaden dem emellan? Jag vill med en
berättelse säga min tanka.
«För en tid sedan befann jag mig i en talrik samling af
båda könen, i hvad man kallar godt sällskap, till och med af
god ton. En ung man inträdde: hans blotta utseende ingaf
reddan en böjelse titi glädje. Han talade, man förtjustes. Han
berättade vissa äfventyr af nog vansklig natur, han nyttjade
uttryck i hög grad frie; men allt skedde med den qvickhet, som
blott ådrog beundran, de yra språng, den Öfverlialkande lätthet,
;oçh framför allt den glädtighet, som ej lemnade tid att rodna
förrn man skrattat; då det redan var för sent, och då minnet
af ett skämt redan gifvit sitt rum åt uppmärksamhet på ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
