Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Sjelfve Sedernes väcktare, vördige Ämbetsmän, ärbara matronor,
åldern som ungdomen, alla hörde och logo, alla instämde i
denna mannens beröm, och han bods att stadna qvar. —
Förförd af exemplet trodde en annan bland Sällskapet genom samma
slags skämt vinna samma framgång; men de likaste saker äro
alltid mycket olika. Hvad naturen nekat, söker konsten fåfängt
ersätta. Hans ansigte saknade dessa spelande drag, detta
eldspråk af själen, som ofta talar mer eller bättre än sjelfva talet;
än böjer ett uttryck, än fyller dess brist, än skyler den tydlighet,
det för mycket skulle äga. Hans ton var släpande; hans
åtbörder tvungne. Detta gaf åt hans skämt ett tycke af
öfverläggning, som gör att ett infall alldrig roar, fast det är roligt, alltid
sårar, när det är fritt Hans skick tycktes säga vid hvaije
infall: hor huru qvickt! och sedan han fällt det: skrattar ni ej f
det tycktes varna en för att rodna; och derföre rodnade man
åt allt Det oskyldiga blef tvetydigt, och det tvetydiga plumpt
Snart böljade nu alla solfjädrar att flägta, alla pannor att
rynkas, alla munnar att jäspa. Fruntimren fingo migraine, oeh
gingo ur rummet, den ena efter den andra. Karlame började
andra samtal. Den misslyckade skämtara smög flat sin kos, och
värden gaf honom tillkänna med en betydande min, att man
undanbad sig hans återkomst» — Det är likväl visst, att den
sednares skämt, hvad saken angick, icke sårade sederna mer, än
den förres. Skillnaden låg i sättet.
Man hade först ämnat att utgifva dessa arbeten under en
allmän Titel af Den Svenska Andcreon, ett namn, som redan
länge blifvit tilldeldt författaren, men kan hända ej nog ärofullt
•Det är sannt, dessa skalder hafva båda sjungit om samma ämnen,
om Vin och Kärlek; båda sjungit förträffligt; men detta är allt
hvad de äga gemensamt. De hafva målat på samma duk, varit
ingifne af samma anda; men för öfrigt, hvad olikhet i teckning,
i fargor, i figurernes former, deras ställningar, scenernas vall
Den ena öm, ljuflig, intagande, fin: den andra yr, häftig,
förvånande, rik. Att jämföra dem båda, är att jämföra Cascaden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
