Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
med dess följder och de öden nationerna genomgått, gifver skäl
till afvikelserna.
Ått sederna och tänkesätten öfvergå till sjelfva språket, i
de begrepp det föreställer och dess sammansättning, i
författarnes skrifart och i sjelfva tonen af deras arbeten, är en gammal
och ganska lätt gjord anmärkning. Äfven igenkänne vi i de
gamlas skrifter samma enfald, samma styrka i känslan och samma
originalitet, som den hvilken råder i deras seder. Det är
liksom vi här skulle stå vid gränsen emellan tvenne särskillda
verldar. Men utom de redan angifna orsaker, hvilka äfven till en
stor del kunna förklara olikheterna mellan äldre och nyare
författare, finnas andra, ifrån dem och naturernas olika läge
härledda, som mera omedelbart yttra sin verkan.
De första nationer, som inträdde på den bana, höfsade
folkslag äga att genomlöpa, måste, både i konsterna och
vetenskaperna, vara .sina egna läromästare. Deras kunskaper kunde
således ej vara vidsträckta; men de måste bero på egen
individuell erfarenhet, de måste vara en omedelbar frukt af de
olika ställningar, hvari hvar och en sig befunnit, och deras
system blott utgöras af en tillfällig förening af föreställningar,
dem behofven mera än deras egna inbördes förhållanden
sam-manknutit De innefattas alla i känslan och voro ett resultat af
ett slags förvärfvad instinct. De nyares kunskaper åter måste
läras: de bestå i vidt omfamnande begrepp, de sammanhållas
genom dem; då de gamlas deremot bestodo mera i åskådningar
eller i mitidre afsöndrade begrepp, utan annat sammanhang, än
associationernas. De gamlas kunskaper kunde således ej äga de
nyares vidd och ordning, och måste tillika vara längre ifrån den
vetenskapliga vissheten; men de voro ej lånade, som våre. De
insigter de hade, voro deras fulla egendom; de voro inväfde
med hela systemet af deras själs förmögenheter och utgjorde
verkligen en del af deras caracterer; att borttaga de förre hade
varit att förstöra de sednare. Men om kunskaperna hos dem
voro mera inskränkte och qiindre sammanhängande, om de icke
voro tillräcklige at leda sin ägare vid alldeles nya händelser,’
om de i brist af dessa vidsträcktare utsigter ej kunde gifva för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
