- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
79

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

förädlas, så att det erhåller kraft att utföra det stora verket af
mensklighetens nyfödelse?

Men må denna historiska åsigt lemnas å sido. Det, som
af alla måste såsom factiskt erkännas, är att, om vaccinationens
pålitlighet och nytta äro sådana, som de ofvanföre blifvit
uppgifna, vår tid fått genom densamma af Försynen emottaga en
oändligt stor välgerning. — Menniskornas slägte får fortfara på
jorden, utan att åt förstöringens demon behöfva offra fjerdedelen
af sina barn. För något mer än 30 år tillbaka fortfor ännu
den fruktansvärda sjukdomens välde och fyllde menniskornas
boningar af alla stånd och vilkor, stundom med djup sorg,
stundom med bekymmer, fruktan och ångest. Men hans magt
är nu förbi; Molochsbilden med de glödande armarna är
krossad af en väldig hand, och på hans graf, som omslutar hans
oräkneliga offer, vandrar ett ungt slägte, som ej mera fruktar
honom, och som känner en ny, fri och stark helsokraft
genomströmma sin varelse. Denna välgerning hafva dock menniskorna
kunnat emottaga nästan utan tacksamhet. Om detta verkligen
skulle härröra endast derifrån, att den föreställning, som i
menniskans innersta upprätthåller tron på en högre styrelse,
förlorat sin lefvande kraft, vore det väl ett af tidens bedröfligare
tecken. Men i allmänhet har väl deniia brist på tacksamhet sin
grund i tanklöshet och okunnighet. Koppornas4 förfärliga minne
bör derföre bevaras, medan det för hvaije allvarligare tänkesätt
måste innehålla en djup väckelse till en ädel och till känslan
af det heliga upplyftande höjd. Ej nog att de förödde många
menniskolif, att deras giftiga anda strök fram Öfver
mensklighetens blomstergård och gjorde på flera af de barn, hvilka den
icke omedelbart dödade, ett så djupt intryck, att deras förmåga
att utveckla sig till mensklig gestalt och menskliga förmögenheter,
blef för déras bela återstående lefnad hämmad. Äfven sjelfva
formen af förödelsen var fara väckande. Den sjukes ända till
afsky vanställda utseende, de förskräckande krampanfallen, den
vidriga stanken, det oupphÖdiga, men af plågans egen öfvermagt
dämpade och till ett svagt qvidande förvandlade klagoljudet,
sjukdomsprocessens jemnförelscvis långsamma gång m. m. göra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free