Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
prägel af aktningsvärdhet De se icke glada ut, ej heller
melankoliska; sällan onda, men likväl också icke skämtsamma. De
äro gravitetiska, och förekomma alltid som ginge de i värf.
De icke blot äro af en stor ekonomisk användbarhet, men bära
och på sig hela uttrycket deraf—äro skepnaden af sjelfva den
jordiska nyttan. Man kan icke se någonting mera värdigt, mera
embetsmanligt, än den anblick en oxe företer i hela sin gång,
sättet att bära hufvudet och^ blicka omkring sig. Om någon
tror dessa ord innebära ett skämt, så bedrar han sig. Härmed
är intet löje kastadt eller åsyftadt öfver embetsmannalifvet,
eller på det som man i verlden benämner «kallet.» Jag hyser
för allt detta en så oskrymtad aktning, som någon kan och bör.
Och ehuru jag har ett öga för naturens konfigurationer, så är
dermed hos mig ingen känsla af åtlöje förenadt öfver några af
dessa gestalter. Tvertom jag betraktar oxen och kon med en liflig
rörelse. Jag finner en utmärkt ocb naiv tafla af «det i sitt
kall gående,» «det under ålagd pligt (utan afseende på pligtens
högre rättmätighet) sig subordinerende,» «det i jordisk mening
värdiga, det ordentliga, stadiga, maxim-enliga, medelåldriga
(d. v. s. icke ungdomliga och icke heller ålderstegna).» Betrakta
denna oxe, som står framför dig och idislar, och ser så
obeskrifligt tankfull ut, men på hvilken du likväl tycker, när du
ser honom närmare i ögonen, att han tänker på alldeles ingen
ting. Betrakta denna allvarsamma, förträffliga, holländska ko,
som, begåfvad med ett utomordentligt juver, står stilla och låter
mjölka sig och derunder ser uppåt rymderna med de mest
re-sonabla blickar. Rätt som det är, gör hon någonting i
grannskapet af mjölkningsprocessen, men hon gör äfven detta med
ett orubbligt lugn och samma högtidlighet, som då mag lemnar
en skyldig gärd åt samtid och efterverld. Om dessa väsendens
värde således å ena sidan är stort, så finnes deremot hos dem
ej ett drag af grace, ingenting af qvickhet, och intet af det
lifliga, karakteristiska undanvikande för föremål, som
tillkännagifver en inre fjäder, ett elastiskt lynne; det vi sågo hos fisk
och fågel. Kon och äfven oxen äro visserligen stundom rädda,
men de gå då tillväga med en tafatthet, ett hyppjande, en tyngd.
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
