- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
85

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

Systemet: — minsta grand på ena vågskålen, den sjunker och
hela verket är stordt Det, för hvilket den yttre ordningen är
saken sjelf, har sig förträffligt så länge allt fortfar i den
ordningen; men af en inre oöfvervinnelig instinkt att onödigtvis
radas för all framfart i verlden, bråkar det tillvägs och utsätter
sig just härigenom för vådor, som icke annars inträffat; och
alldrig är det olyckligare . än när det skall hje]pa sig. Ingen
har plötsligen så alldeles mistat förmågan att dra sina raka
streck, som den, hvilken förut dragit dem efter lineal, men nu
i hast blifvit sin lineal beröfvad; och den, hvilken det så till
sägandes ex officio just tillhör att aldrig vara förlorad, händer
det företrädesvis att ett, tu, tre stå der.

Huru olika häremot äro ej de öfriga menniskan åtföljande
-djurslag — hästar, hundar, kattor, svin? Hvilka förtjenster de
må hafva, men för synnerlig ordentlighet i åthäfvorna kan man
icke berömma dem. Se på Hästen — jag talar icke om de
enskilda fall, då ban är stadd i djupt bekymmer och nöd såsom
slaf under en åkare, eller så — men i vanliga och allmänna
förhållanden. Visserligen är en väl inkörd häst högst snäll
och beskedlig för åkdonet, men man ser så väl på halsens
sjelfbehagliga krökningar, på ländens rörelser och i synnerhet
framfötterna, att han en smula skämtar med sitt åliggande.
Kommer han i en backe, då det gäller att dra upp sitt herrskap,
så tar han nog uti, dugtiga tag; men har han icke derunder
något ridderligt i fasonerna? är det icke, som satte han sin
point d’honneur uti att komma upp ? får han en pisksläng, så
emottager han den icke som en påminnelse om en försummad pligt,
utan blir förargad — lättretlig för smärtan och för skammen.
Han tycker mycket om att talas väl vid och få beröm, blir stolt
genom.påsatta prydnader, gör mycket för syn skull och
behandlar alla sina göromål, så ofta han kan få, som nöjen. Hästen
är vanligen mycket menniskoälskande. Ställer du dig framför
honom, så skall du f hans ansigte ej upptäcka mycken
djupsinnighet, men en viss förnämhet, och han ser på dig med
uttrycket af en «bon camerade:» han vänder sitt vackra hufvud
at dig som åt en jemnlike, och tycks säga dig, att han har god

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free