Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Åtminstone i Europa ätas sällan hästar ännu. Men låtom oss lemna
delta. — Bunden — för att således nu komma till honom —
är hvarken .oxe eller häst. Han uträttar visst icke göromålen
som «värf,» och ej heller med en stämning, som afvexlar mellan
nöje och vrede; ty han uträttar egentligen ingenting. Han
älskar att gå i ditt sällskap, han är outtömlig i förmågan att
göra tusentals krokvägar omkring dig, i stället för att gå raka
vägen, och lika outtömlig är han att visa hvarenda buske sin
enskilda uppmärksamhet*). Han besitter likväl hemligheten att
kunna göra allt detta utan att det stöter någon, och oaktadt
sina oräkneliga omvägar * och bugter, är han ständigt emot dig
den trognaste. Han rör sig icke med hästens behag och icke
heller så sjelfständigt; likväl går han aldrig som en oxe. Han
följer dig^ på jagt för sitt enskilda nöje, och för att tilläfventyrs
få en bit med uppi skogen. Mer än du tror jagar han der af
eget libhaberi, han nappar fågel och biter hararne sjelf, så
ofta han hoppas vara obemärkt af dig; deremot är det för din
räkning ban «kaller på fremmande. Ty utom någon enskild
person,. emot hvilken han fattat antipati (merendels grundad i
den personens elakhet), så är han alla menniskors vän, och att
han för sin del icke har något emot det fremmande han skäller
på, bevisas deraf, att om han blir antagen till dess hund, skall
han med lika god smak skälla på dig, ifall du kommer till hans
nya port. Skälla är visserligen hans sak, och han är stundom
mer än billigt envis deruti; men så allvarsamt som det låter är
det nästan aldrig mermdt, och det slutar ofta lika oförmodadt
och utan reson, som det böljat. Hundskallet har väl icke det
sprittande och etheriska i lätet, som en på afstånd i fria luften
hörd gnäggning; likväl kan det icke jemföras med bol. Hör
man en blandad och väl varierad råmning i ett landskap på
afstånd och utförd af ett stort antal boskap, så låter det
angenämt nog, isynnerhet om aftnarna och i echorika trakter; men
ingenting är förargligare än att nära bredvid sig i hast få höra
råmet af en oxe, hvilken med den drygaste myndighet ger sig
•) Se Linnæi Syst. Nat. under Canis familiaris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
