Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’127
uddigaste satir. Äu gaf hon derföre odödliga caricaturbilder af
det svenska sällskapslifvet, än tog hon sin tillilygt till det
husliga och barnsliga lifvets hjertligare krets, och besjöng dess
anspråkslösa, men idylliska fägring. 1 denna umgängeskrets
helsade svenska sångens Gudinna första gången Franzén. Hon
blef nu hans drottning, som han på ett så förtjusande sätt
besjungit än under namnet Fanny, än under namnet Selma.
Ljufvare, oskuldsfullare och enklare toner, liksom strömmande från
en Engels lyra, hade Svenska folket aldrig förr hört Vid
sidan af denna milda, vänliga Genius stod en kraftfullare skald,
WaUin, med Davids harpan på sin arm, och anslog strängar, som
under sekel varit orörda, och väckte toner, som ännu sekler skola
genljuda i Sveriges tempel och ge vingar åt svenska folkets
husliga och offentliga andakt
Nu öppnas helt nya utsigter öfver diktens förlofvade land.
Åt alla sidor af bildningens historia, alla mensklighetens
lef-nadstaflor kastade sången sin siareblick. Först vallfärdades den
tillbaka i tiderna, för att ifrån seklernas fjerran och det
forngamla Sverige hämta medel till på nytt födelse, till skapelse af
ett sångens unga Sverige. Tvenne sångarchörer tågade
samtidigt åter med reliqvier och byten från sina peligrimståg till
andra försvunna tider; den ena Choren kom från Medeltidens
romantiska regioner, och hemförde som spolia opima en rik
skatt af djuptänkt lyrik, en fin spiritualistisk lefnadsåsigt, rik
på tankar oeh känslor, men esoterisk, ty en och hvar kunde
läsa på dess änne de stolta, men osvenska orden: Procul este
profani. Denna sång var också sällan rent svensk. På färden
från Romantikens källådror i det södra Europa, hade Karavanen
bésökt Dantes, Tassos och Åriostos, ja Petrarchas grafvar, i
Tyskland gjort bekantskap med Cervantes och Calderon, med
Shakespeare och Milton. Frankrike beträdde den ej med sin
fot, om ej för att trampa på den Ludvigska sångartidens trofeer.
Den stannade längst i Tyskland, ännu i dag speculationens och
glosornas, djupsinnighetens och tråkighetens, den djupaste
poe-sies och den äkta kälkborgerlighetens förnämsta tillhåll. Ej
under derföre, om den romantiska sångchörcn hade svårt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
