Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’129
atl finna den svenska sångens guldtallor på den fornnordiska
häfdens Idavall. En af dem, Geijer, satt än på den stormslagna
klippan med den skeppsbrutna Vikingen, som sjöng sin egen
drapa och kastade sig i afgrunden; än uppträdde han med den
sista kämpen, än sjöng han med den sista skalden, än qvad ban
förnöjsamhetens och frihetens lof under Odalbondens sotade as,
— under det Tegnér blef Frithiof den tappres hofskald, ocb båda
förhjelpte hvarandra till odödligheten. 1 hans kraftfulla och
inspirerade skaldebröst var der rum för annat än Valhalla. En
den svenska sångens Carolin i kraft och anda, svärmade han än
med ung Axel, än knäföll han, ett fromt Guds barn, med
Nattvardsbarnen kring altarrunden, eller sjöng han på det slagtfäll,
der tvenne tidehvarf i verldshistorien drabbade samman, för att
mana Svea till strid mot all flärd och till sträfvan att bli värd
sina höga fäder. ’— Vid deras sida stod en väldig kämpagestalt
med lyran i de seniga armar bch sångens väldiga Tirfing vid
sin sida, han, Åsarnes sublima sångare, sjelf en kristnad Ase,
som dock i sin ungdom var af vekare lynne och besjöng
kärlekens lof. — 1 den göthiska chören hördes för öfrigt många
toner, endast icke käbblets, ty skolan var ej onödigtvis
stridslysten, den lät hvarje furste i sångens verld behålla sin rätt,
uhvar förtjenst taga sin krona." — Många toner hördes i dess
sångkrets* Än sväfvade öfver den silfverskummiga floden ljuden
af Neckens visa, än blixtrade Runosvärdet i samma hand, som
från strängarne framlockat sången om tidehvarfvets Prometheus,
och framdrifvit tjusande Hesperider i Norden, samt väckt minnet
af den sköna Enzio. Än upprullades för oss lysande taflor ur
det anerika Sveas historia: om den slore Thorkel Knutson, den
svage Birger och hans ätt, och om Nordens helgon, den store
Gustaf Adolf.
Unga män hade lyssnat till båda skolornas sånger och af
dem lärt sig sjunga diktens skala, utan att derföre egentligen
tillhöra någon skola. De tillhörde åtminstone icke trivialskolan,
ty de voro sjelfva snillen, utrustade med kraft att bygga sina
egna sångartempel, som under sekler skulle sträcka sin spira
mot Nordstjernan. I ett af dessa tempel uppfördes en concert,
Sreuilt Laesdtog. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
