Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’137
Du, som af skönhet och behagen
En ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig — och från denna dagen
Jag endast dig i verlden ser.
I allt din lånta teckning kannes,
O, evigt samma, evigt ny!
Din vext blef liljans vext, och hennes
Den friska glansen af din hy.
Din blick i dagens blickar blandas,
Din röst fick näktergalens sång ;
Jag dig i rosens vällukt andas,
Och veslanfläkten har din gång.
Ej nog — du sjelfva fasan gläder,
Du fyller afgrunden med ljus;
Du öknarna i blomster kläder
Och tjusar i ruinens grus.
Och när min tanke hänryckt hvimlar
Och flyr och söker, trängtande,
Oçh söker genom jord och himlar
Det sälla stoftets skapare.
Och frågar: i hvad skepnad fattas,
Att, öm och god och glad och mild,
Vår högsta dyrkan värdig skallas? —
Då visas han mig i din bild.
1 kungars slott, i hof och städer,
Jag ser bland tusende blott dig;
Och, när min fot i hyddan träder,
Är du der redan före mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
