Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’172
Djuren hyllande sig böjde
För de ögon, som sig höjde
Ifrån stoftet opp;
Der behag och kärlek myste,
Der, bland sorgens tårar, lyste
Ett odödligt hopp.
Englaskaran står betagen,
Ser de talande behagen,
Och på skaparn ser.
Skaparn tryckte sitt insegel
På sitt verk; och i dess spegel
Ser sin bild, och ler.
I som ropen: det är ingen,
Ingen själ, fördold i tingen:
Allt är stoft, ej mer.
Dårar! blott till källan stigen,
Sen ert anlete, och tigen,
Rodnen, höljeu er.
Se den gamle vises panna,
Se en tafla af det sanna,
Som ger sekler dag.
Se en blick ur hjeltens öga,
Se ett elddrag af det höga,
Som ger verldar lag.
Och det sköna, milda, ljufva? —
Lyft min Selmas morgonhufva
Från dess rosenkind;
Se dess ögon, ömma, blyga;
Se dess mörka lockar flyga
Sorglöst för en vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
