Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’177
"Jeannette! se intet på dig så;
Sitt rak" — sad’ söta Mor i racken,
Och när jag lyfte hufvut då:
Putsveck! var hufvan öfver backen,
Ocb flög i vädret opp och ner,
Just som vår stora hvita dufva,
Och aldrig tänkte jag, att mer
Få se min enda granna hufva.
Men ett tu tre! kom en så nätt,
Så vacker gosse: och i blinken,
Fast ingen bad, for han så lätt,
Som Wilhelms snurra, öfver brinken,
Och fick så qvickt i bandet fast,
Som Mormors stygga katt i vingen
På svalan, då hon skrek så hvasst:
Jo pytt! jo pytt! och flög ikring’en.
Der satt vi flata i vår rack,
Just som två bilder, midt på vägen;
Och intet sad’ jag en gång tack:
Vet Pappa! jag var så förlägen.
Men han var just som min kusin,
Så egen, och tog af sig hatten,
Och sad’ med en så burtig min:
Nog flög hon bra; men jag fick fatfen.
Och sen i kyrkan, bäst jag satt
Och såg ett hål på nya floret!
Och sad åt Mamma: tänk! hvad spratt! —
Så står han midt för oss i choret.
Och hade Pappa sett hans hår!
Så långt det hängde, som en kappa;
Och brunt som kaffe, när jag slår
Helt litet grädda i för Pappa.
Svensk Law*bo{j. ]2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
