Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’191
I knappen sitter på AUfaders spira,
Och menskohänder bryta den ej lös.
Förgäfves mana de den höga Sanning
Med mörk besvärjningsformel; just det mörka
Fördrar hon icke, ty bon bor i ljuset*
I Phæbi verld, i vetande som dikt,
Är allting klart: klar strålar Phæbi sol,
Klar var hans källa, den Castaliska.
Hvad du ej klart kan säga, vet du ej;
Med tanken ordet föds på mannens läppar:
Det dunkelt sagda, är det dunkelt tänkta.
Den sanna vishet liknar Diamanten,
En stelnad droppe utaf himlaljuset;
Ju renare, ju mera värd ban skattas,
Ju mera lyser dagen och igenom.
De gamla byggde Sanningen ett tempel,
En skön Rotunda, lätt som himlahvalfvet,
Och ljuset trängde in från alla kanter
Uti den öppna rund, och himlens vind
Melodiskt lekte i dess pelarskogar.
Nu bygger man ett Babelskt torn i stället,
En tung, barbarisk byggnad; mörkret kikar
Igenom trånga fönstergluggar ut
Till himlen skulle tornet nå, men hittills
Har det dock stadnat vid forbistringen. —
I Diktens riken är det, som i Tankens.
All dikt är genomskinlig. Af Krystall
Dess stad är byggd, och ljuset lusendubbladt
Tillbakastrålar från dèss spegelmurar.
Men på dess gator vandra upp och ner
Ovanskliga, olympiska gestalter,
Af strålar väfda och af rosendoft;
Det fins ej fläck på deras gudalemmar,
Och himlens stjernor skina dem igenom.
Allt snillrikt träffar som en blixt: det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
