Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’192
Ett ögonblickets barn; men ögonblicket
Utaf dess verkan gar igenom sekler.
Tro ej det mörka är betydningsfullt,
Just det betydningsfulla är det klara.
Betydelsen är som en spegelbild:
Den är ej till, då intet öga ser den.
I många strålar bryter sig det Sköna
För menskans syn: till alla sidor blickar
Det rika ljuset med sitt Janus-anlet.
Den boga konsten är så rik som ljuset,
En stor månghörning är dess tempelbyggnad.
All färg fördrar hon, endast mörkret ej;
livar mörkret finnes, der har konsten felat,
Och solen, himlens snille, har gått ner.
Så lefve ljuset! Sprides det af Eder
I fosterbygden, i det kära landet,
Der barndomsvänner bo, och fadren hvila;
Frid öfver deras stoft: Ett minnets land,
En stor stamtafla är det höga Norden.
Hvart helst vi blicka, står en hågkomst för oss.
1 Hjeltars aska gro de Svenska skogar,
Om äfventyr från fordom sjunger vågen,
Och Nordens himmel skrifves full hvar qväll
Med gyllne runor om de store döde.
Der blickar Vasa till sitt frälsta folk,
Linné ser ner till sina blommor alla,
Och Kellgrens öga söker än sitt land,
Hvar gång han stämmer in i stjcrnesången.
Förtörnen ej de väldige deruppe,
De himlaklara! Siaren har sett dem
Betänksamt skakande de visa hufvud
At tidens tecken, åt de feberdrömmar
Som spökade i kärnfrisk Nord, åt töcknet,
Som lagt sig kring den fordom klara himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
