Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’197
Och nu hvilar du ut
Invid faderlig barm. —
Väl, så rulla ditt klot
Uti ljus, och så gladt
Din förklaring emot.
Efter långvarig natt
Skall jag se dig en gång
I ett skönare blå;
Jag skall hälsa dig då
Med en skönare sång.
Wegner*
Det Eviga.
Väl formar den starke med svärdet sin verld,
Väl flyga som örnar hans ryckten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd,
Och örnarne fällas i flygten.
Hvad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.
Men sanningen lefver. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga verld
Och pekar alltjemt till en annan.
Det sanna är evigt: kring himmel och jord
Genljuda från slägte till slägte dess ord.
Det rätta är evigt: ej rotas der ut
Från jorden dess trampade lilja.
Eröfrar det onda all verlden till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
