Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’207
Har han ej qvar ännu dess dalar
Med grönklädd Tar, med gyllne host?
Ocli sjunga ej dess näktergalar
Alltjemt ur djupet af hans bröst?
Med himmelsk fröjd den gudasände
Omfamnar lifvet som en brud.
Hvar inre syn, bans hjerta tände,
Han preglar ut i bild och ljud.
Den verld, som i hans barm låg fången,
Se, fram i dagen har hon gått.
En evig längtan är ej sången,
Han är en evig seger blott.
Gif akt! Den böga Genius svingar
Med klang utöfver haf och jord;
Med morgonrodnaden till vingar,
Med manteln af en majsky gjord.
Så glad som fågelns morgonqvitter,
Så stark som åskan, då hon slår,
Och evighetens cirkel sitter,
Bland rosor gömd, omkring hans hår.
Han vet ej af den mörka sagan
Om trånad utan mod och hopp.
Han känner ej den veka klagan,
Ej missljud, som ej lösas opp.
Hans saknad är en flod, som brusar
Melodiskt mot det sökta haf;
Hans suck är vindens lek, som susar
Emellan blomstren på en graf.
Hans tempel står i ljus och lågor,
En källa sorlar vid dess mur:
Från tidens botten gå dess vågor,
Och skalden dricker kraft dcrur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
