Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’213
Men vågen smälte, våren återvände
I skaldens barm, som ingen kyla tål,
Och allt, hvad menniskohjertat djupast kände,
Steg fram, och grät i Menniskans Elände,
En djup, oändlig suck, vårt slägtes modersmål.
Bredvid hans sida, drömmande och stilla,
Satt Creutz och band på rosor utan tagg,
Och diktade om Atis och Camilla,
En sång af vestanvind och morgondagg.
Den sången är en dröm ur gyllne åren,
En gång i lifvet af hvart hjerta drömd,
Fast ej så skön, fast ej så himlaboren, —
En sång så ljuf som lärkornas om våren,
Öm, enkel, oskuldsfull — och derför är ban glömd.
Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas,
Och sången raglar kring hans vigda mun!
Hör, hur9 han skämtar, se, hur’ ömt ban skalkas
Med nympherna uti den gröna lund!
Men ack, hans glädje ligger ej i kannan,
Ej i idyller, som han kring sig strött, —
Hans druckna öga söker än en annan,
Och märk det vemodsdraget öfver pannan,
Ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt!
I Djurgårdsekar, susen vänligt öfver
Den största sångarns bild, som Norden barl
Det fins ej tid, som dessa toner sofver,
Det fins ej land, som deras like har.
En sång, som vexer vildt och likväl ansad,
Bär konstens regel, men forsmår dess tvång,
Till hälften medvetslös, till hälften sansad,
En gudadans, på gudaberget dansad
Med Faun och Gratie och Sångmö på en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
