Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’214
Dernäst hör Lidner: ’’grafvens portar knarra
På tröga gångjern; Domeu förestår,
Och lampans bleka sken på marmor darra,
Och midnattsklockan ifrån tornet slår/’
Förstörd, förvirrad före mogningsstunden,
En rik, men sönderbruten harmoni,
En genius, ack, för djupt i stoftet bunden,
Hur’ ömt begråter han i lagerlunden
Hvar likes qval! Du hör hans eget deruti.
Men som en stilla sommarqväll på landet,
När daggen darrar uti blomsterskåln,
Och aftonrodnan knyter rosenbandet
Kring vesterns lockar, kring de lätta moln:
På ängen samla sig till dans de unga,
De gamla till rådplägningar i byn;
Sitt matta guld i vinden skördar gunga;
Hvar blomma doftar, alla foglar sjunga,
Och frid och salighet se ner ur aftonskyn.
Så är det i din sång, o Oxenstjerna,
Italiens himmel öfver Nordens berg!
Din Sångar-Gratie är en sydlig tärna,
Och sydlig äfven glöden af din färg.
Hvad solglans ligger öfver Dagens Stunder,
Hur klangfull lian genom Skörden går!
Och Hoppet, lifvets tröst och diktens under,
Hur’ blef det diktadt under furulunder?
Jag undrar mången gång, men gläds, att du var vår!
Och Kellgren, som af skönhet och behagen
Oss än en ren och himmelsk urbild ger!
Se’n Nya Skapelsen stått fram i dagen,
Hvad ha \i andra till att skapa mer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
