Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’217
Der låt oss sitta och se ner till Norden,
Förtjusta af hvad skönt som bildas der,
Och strophvis om hvarandra sätta orden
Till stjernmusiken om den fosterjorden,
Som väl förgätit oss, men dock är oss så kär.
Tegnér.
Axel.
Den gamla tiden är mig kär,
Den gamla Carolinska tiden,
Ty glad den var som samvetsfriden
Och modig såsom segren är.
Än ligger i de norra landen
Dess återsken kring himlaranden.
Och mägtiga gestalter gå
Med bälten gula, rockar blå,
1 aftonrodnan upp och neder.
Med vördnad ser jag opp till eder,
I hjeltar från en högre verld
Med kyller och med långa svärd!
En af de gamla Caroliner
Jag kände i min barndomsdar.
På jorden stod han äiiuu qvar,
Ett segertecken i ruiner.
Från hundraårig hjessa sken
Allt silfver, som den gamle hade,
Och ärren på hans panna sade,
Hvad runor på en bavtasten.
Väl var han fattig, men förtrogen
Med nöden, lekte han med den,
Som förr i fält han lefde än,
Och bodde i ett torp i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
