Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’218
Doch ägde ban klenoder två,
Mot dem han ansåg verlden ringa:
Sin bibel och sin gamla klinga
Med Gari den tolftes namn uppå.
Den store konungens bedrifter,
Som letas nu i hundra skrifter
(Ty vida kring den örnen flög),
De stodo i den gamles minne,
Som kämpeurnorna stå inne
Uti en grönklädd ättehög.
O! när han talte om eu fara
För kungen och hans gossar blå,
Hur högt han bar sitt hufvud då,
Hur tindrade hans ögon klara,
Och kraftigt som ett svärdshugg klang
Hvart ord, som från hans läppar sprang.
Så satt han ofta, långt på natten,
Och talte om den fordna tid,
Och hvar gång Carl blef nämnd dervid,
Han lyfte på den slitna hatlen.
Förundrad stod jag vid hans knän
(Ty länger upp jag då ej räckte),
Och bilden af hans hjelteslägte
Den har jag från min barndom hän.
Och månget dunkelt sagominne
Bor sedan dess uti mitt sinne,
Svärdsliljan likt, när i sitt frö
Hon sofver under vintrens snö.
Den gamle hvilar hos de döde.
Frid med hans aska I Sagans ord
Har jag af honom. Tag den, Nord,
Och gråt med mig vid Axels öde!
Mot gubbens ord min sång er matt,
I enkla rim tillhopasatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
