Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’220
Och alfvarsamt och bottenärligt
Hvart enda af hans anletsdrag.
Det syntes på hans klara öga,
Att dett var gjordt att blicka opp
Med redlig tillförsigt och hopp
Till ljusets fader i det höga,
Och blicka utan fruktan ner
På honom, som blott natten ser. —
En plats bland konungens drabanter
Han fick ibland sin själs förvandter.
En ringa hop, ty deras tal
Var sju, som Garlevagnens stjernor,
Högst nio, såsom Minnets tärnor,
Och strängt var deras fria val!
De pröfvades med svärd och lågor.
Det var en kristnad vikingstam,
Ej olik den, som fordom sam
På drakar öfver mörkblå vågor.
De sofvo aldrig uti säng,
Men på sin kappa, brädd på jorden,
Bland storm och drifvor ifrån Norden,
Så lugnt som på en blomsteräng.
En hästsko kramade de samman,
Och aldrig såg du dem kring flamman,
Som sprakar ifrån spiselns häll;
De eldade med kulor gerna,
Så röda, som när dagens stjerna
Går ned i blod en vilterqväll.
Det var en lag i stridens våda,
Att en fick vika först för sju,
Med bröstet vändt mot dem ännu,
Ty ryggen skulle ingen skåda.
Och slutligt var det och ett bud,
Helt svårt, det svåraste kanhända,
Till ingen mo de fingo vända
Sin håg, förrn Carl tog $jelf en brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
