Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’225
Vid Cabbaliken uti Bender
De hårda Ottomanska händer
Med krokig sabel och pistol»
De röda läpparne, de friska,
Som öppnas endast för att hviska
Om tröst och hopp en andesång:
Det vore bättre, att du hörde
De åskor, som Zar Petter körde
Vid Pultava, ännu en gång.
Och går du kring i sommarvärmen,
Än stapplande och blek och tärd,
Så stöd dig, Axel, vid ditt svqrd,
Och icke vid den runda armen,
Den Amor just beställt sig så
Till örngått att få hvi|a på.
0 Kärlek! jords och himmels underl
Du salighetens audedrägt!
Gudomlighetens friska flägt
1 lifvets qvalmuppfylda lunder!
Du hjerta i naturens bröst,
Du menniskors och gudars trost!
i hafvet söker droppe droppe,
Och alla stjernorna deroppe
De dansa ifrån pol till pol
En bruddans blott omkrinjg sin sol.
Du är ännu i menskans sinne
En aftonglans, ett bleknadt minne
Af skönare, af bättre dar,
Då hon ännu på barnbal var
I himlen, i det blå gemaket
Med silfverkronorna i taket,
Och sof, sen hon sig dansat v^rrø,
Hvar afton på sin faders arjn.
På var hou rik som bildqingsgåfvan,
Och hennes språk var blott en bön,
Svensk l.ararbog. 1&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
