Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’230
Och ofta köpt ur björnens ramar
Ett lif, som då blef något vardt
Men ack! natur, vi öfvervinna
Ej dig: i hydda som på thron,
Som sömmerska, som amazon,
Din qvinna blir ändå en qvinna,
En ranka vissnad, om ej stödd,
Ett väsen, hvartill hälften felas:
Hon har ej sällhet, som ej delas,
Och hennes fröjd är tvilling född.
Det klappar i min venstra sida
En oro, ljuf ändå att lida,
En längtan till, jag vet ej hvad,
Så smärtsam och ändå så glad.
Den har ej gräns, den har ej syfte,
Det är, som om mig vingar lyfte
Från jorden, från det låga grus,
Till stjernorna, till Gudars hus;
Och åter, som jag fölle neder,
1 kära varelser, till eder,
1 trän, som jemte mig växt opp,
Du kulle, med din blomstertopp,
Du bäck, med dina kärlekssånger!
Jag hört, jag sett èr tusen gånger,
Men liknöjd, som en bildstod ser,
Nu först, nu först jag älskar er.
Det är mig sjelf jag älskar minder,
Det är en känsla mera hög,
Mer ren än förr, alltsen . . här flög
En rodnad öfver jungfruns kinder,
Och meningen, som ej fick slut,
Uti en halfsuck taltes ut. —
Och näktergalen slår i skogen,
Och månen står bak skyn och lyss;
Och med en lång, en evig kyss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
