Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’282
Förskräcks ej: än kan allt förbytas,
Den ed vill lösas, icke brytas.
Jag måste hän. När Maj härnäst
Oss bjuder till sin blomsterfest,
Då är jag säkert här tillbaka,
Då hämtar jag min brud, inin maka.
Farväl, du hälften af mm själ,
Farväl till dess, ett långt farväl!"
Med dessa ord han bort sig vänder,
Han tar sitt bälte, tar sitt svärd,
Och börjar oförskräckt sin färd
Igenom Zarens hundra länder.
1 skogen göms han, dagen lång,
Men natten om han styr sin gång
Allt efter himlahvalfvets kärna,
Vår Nords orubbeliga stjerna,
Och efter Garlevagnen huld,
Som icke vet af nedergången,
Den vagn med blanka tistelstången,
Med hjulspik smidda utaf guld.
Så kom han genom tusen faror
Emellan fiendernas skaror
Till Mälarns kungastad, der allt
Med updran hör den djerfves frälsning,
Och lemnade båd bref och helsning
I Rådet, som kung Carl befallt.
Emellertid i öde salar
Maria suckar Axels namn.
Hon suckar det i skogens famn
Och lär dess ljud åt berg och dalar.
"Hvad var för ed, som honom band?
En flicka i hans fosterland,
En äldre kärlek? ges det mera
Än en? mitt hjerta jäfvar flera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>