Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Melodiskt i den gröna vår,
Och månen går *ir östørhafven,
En vålnad stigande ur grafven,
Och målar dalar, målar berg
Bedröfligt med de dödas färg:
Då susar det uti mitt öra,
Då tycker jag mig äunu böra
De gamla, välbekanta ljud
Om Axel och hans Ryska brud.
Tegnér*
Nattvardsbarnen.
Pingst, hänryckningens dag, var jnne. Den landtliga kyrkan
Stod hvitmenad i morgonens sken. Pä spiran af tornet,
Prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor
Glänste som tungor af eld, dem Apostlarne skådade fordom:
Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten
Stod i sin helgdagsskrud på landet, och vinden och bäcken
Susade glädje och frid; Gudsfrid! med rosiga läppar
Hviskade blommornas folk, och muntert på guögande grenar
Fåglarna sjöngo sin en jubtønde bymn tiU den Högste,
Kyrkogården var sopad och ren. Så grapp som en löfsal
Stod dess åldriga port, och der innanför på hvart jernkors
Hängde en doftande krans, nyss bunden af älskande händer.
Sjelf solvisarn, som stod på en kulle emflljaa .de döde
(Hade väl stått der i hundrade år>, var sirød med blommor.
Liksom den åldrige fyr, ett orakel, i byn qch i slägten,
Som på sin födelsedag bekj^nsas af barn och af; barnbarn:
Alltså stod der den gamla profet, och. stum med sitt jefnstift
Pekte på taflan af sten, ophr paätte den vexlande tideu,
Medan rundt om hans fot egn eyigjhet , slumrade redigt, ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
