- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
250

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

Vandrea i saligtet häa och till salighet, akten ej jordén,
Jörden är stoft, men himlen är ljus; jag har vigt Iwr Ull himlen.
Hör mig, du verldarnes Gud, du kärlekens eviga källa,
Hör på din tjenares röst, jag skickar iniö bön i din- himmel!
IM mig ej sakna en dag för dki lhrqn en enda af dessa*
Dem du förtrodde mig här, som en far jag älskat dem alla.
Måtte de vittna för mig, att jag lärde dem vägeu till lifvet,
Redligt, så långt jag förstod, af ditt ond, må de kinna migäanu,
Falla till lärarens bröst, och jag ställa dem framför ditt anlet
Rena som nu, men blott profvade mer, och ropa med glädje:
uFader, si, jag är här, och barnen, som du mig har gifvit l" —

Gråtande talte han så, och nu på en vink af den gamle
Knä vid knä de knöte en krans kring altarets rundel.
Knäböjd läste han då den heliga bönen, och sakta
Läste de unge den med, och till skit med darrande stämma,
Lyste ban himmelens frid, välsignelsen, öfver dem alla. —
— Skulle nu ändas hans värf för i dag; den kommande söndag,
Var för de unga bestämd att begå den heliga nattvard.
Plötsligt, som träffad ur skyn, stod läraren stilla och lade
Handen på pannan och blickade upp: gudomliga tankar
Flögo igenom hans själ, och förunderligt glänste haàs ögom
uNästa söndagr hvem vet, kanske jag hvilar i grafven,
Kanske någoit af er, en lilja bruten i förtid,
Sänker silt hufvud till jord; — hvi dröjer jag, stuuden är inne!
Hjertat är varmt; jag vill så, ty i dag gror himmelens säde.
Hvad jag begynt, fullbordar jag nu: för hvad feladt är deri,
Svarar jag gamle för Gud och för högvördige fadren.
Sägen mig endast, I barn, I himlens medborgare nya,
Ären I redo i dag att begå försoningens måltid?
Hvad den betyder, I veten det väl, jag sade det ofta.
Nya förbundets symbol är hon, är försoningens tecken,
Stiftad emellan himmel och jord. Den syndiga menskan,
Bort är hopkommen från Gud, från hans väsen. I dagarnas början
Föll hon vid kunskapens träd, och det hänger sin krona utöfver
Fallet ’ännu: i tanken är fall, i hjertat försoning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free