Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
I aftonrodnans sken, och blickar glad
Från rosenfärgad bölja upp mot stranden —
Då skall han skåda uppå templets tröskel
Den nya Freja (Afrodite tror jag
Hon nämns i deras språk), och undra på
De gula lockar, flygande i vinden,
Och ögon ljusare än Söderns himmel.
Och efter hand kring henne växer opp
Ett litet tempelslägte utaf Alfer
Med kinder, der du tror att Södern satt
I Nordens drifvor alla sina rosor. —
Ack! Ingeborg, hur skön, hur nära står
AH jordisk lycka för två trogna hjertan!
Blott de ha mod att gripa henue fatt,
Hon följer villigt med och bygger dem
Ett Vingolf redan här inunder molnen.
Rom, skynda! hvarje ord, som talas äu,
Tar bort ett ögonblick ifrån vår sällhet.
Allt är beredt, Ellida spänner redan
De mörka örnavingarne till flygt.
Och friska vindar visa vägen från,
För evigt från den vantrosfyllda stranden. —
Hvi dröjer du?
Ingeborg.
Jag kan ej följa dig.
Frithiof
Ej följa mig!
Ingeborg.
Ack, Frithiof, du är lycklig!
Du följer ingen, du går sjelf förut,
Som stammen på ditt drakskepp, men vid rodret
Din egen vilja står och styr din fart
Med stadig hand utöfver vreda vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
