Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Det är din giftoman, du Kungadotter!
Jag har ett ord att säga den som vägrar.
Farväl till dess, var trogen, glöm mig ej,
Och tag, til! minne af vår barndomskärlek,
Min armring här, ett skönt Vaulunderverk,
Med himlens under ritade i guldet:
Dett bästa undret är ett troget hjerta.
Hur skönt han passar till din hvita arm,
En lysmask, lindad kring en liljestängel!
Farväl, min brud, min älskade, farväl,
Om några månar är det annorlunda!
Ingeborg.
Hur glad, hur trotsig, hur förhoppningsfull!
Han sätter spetsen af sitt goda svärd
På Nornans bröst och säger: du skall vika!
Du arma Frithiof, Nornan viker ej,
Hon går sin gång och ler åt Angurvadel.
Hur litet känner du min mörka broder!
Ditt öppna hjeltesinne fattar ej
Det dystra djupet utaf hans, och hatet
Som glöder i hans afundsjuka barm.
Sin systers hand ger han dig aldrig; förr
Han ger sin krona, ger sitt lif till spillo,
Och offrar mig åt gamle Odén, eller.
Åt gamle Ring, som nu ban kämpar mot. —
Hvart helst jag ser, fins intet hopp för mig,
Dock är jag glad, det lefver i ditt hjerta.
Jag vill behålla för mig sjelf min smärta,
Men alla goda Gudar följe dig!
Här på din armring dock sig räkna låter
Hvar särskildt månad af en långsam sorg;
Två, fyra, sex — då kan du vara åter,
Men finner icke mer din Ingeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
