- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
283

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283

Ryktet talte om en Frithiof, menniskors och Gudars skräck;
Sköldar klöf oeh tempel brände deri förvågne lika käck.
Snart med härsköld, sa jag trodde, kommer han emot ditt land,
Och han kom, men höljd i lumpor, med en tiggarstaf i hand;

Hvarför slår du ner ditt öga? Jag var också ung en gäng,
Lifvet är en strid från början, ungdomen dess Berserksgång.
Klämmas skall hon mellan sköldar, tills det vilda mod är tömdt;
Jag har pröfvat och förlåtit, jag har ömkat och förglömt.

Ser du, jag är gammal vorden, stiger snart i högen in;
Tag mitt rike då, o yngling, tag min drottning, hon är din.
Blif min son tilldess, och gästa i min kungssal som förut;
Svärdlös kämpe skall mig skydda; och vår gamla tvist har slut."

uIcke," svarar Frithiof dyster, Mkom jag som en tjuf till dig,
Ville jag din drottning taga, säg, hvem skulle hindrat mig?
Men min brud jag ville skåda, en gån g, ack! blott en gång än.
O! jag dåre, halfsläckt låga lände jag på nytt igen!

I din sal jag dröjt för länge, gästar mer ej der, o Kung!
Oförsonta Gudars vrede hvilar på mitt hufvud tung.
Balder med de ljusa lockar, han som har hvar dödlig kär,
Se han hatar mig allena, ensamt jag förkastad är!

Ja, jag stack i brand hans tempel; Varg i Veum heter jag,
När jag nämnes, skrika barnen, glädjen flyr ur gästfritt lag.
Fosterjorden har förkastat en förlorad son med harm,
Fridlös är jag i min hembygd, fridlös i tnin egen barm.

Icke på den gröna jorden vill jag söka fridén mer,
Marken bränner under foten, trädet ingen skugga ger.
Ingeborg har jag förlorat, henne tog den gamle Ring,
Solen i mitt lif är slocknad, bara mörker rundtomkring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free